11 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
8 Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.»
16 och beder att han ville efter sin härlighets rikedom förläna eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa,
9 Och du, min son Salomo, må lära känna din faders Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ; ty HERREN rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, så låter han sig finnas av dig, men om du övergiver honom, då förkastar han dig evinnerligen.
6 Söken HERREN, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära.
1 En psalm av David, när han var i Juda öken.
8 Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på människor.
9 Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på furstar.
29 Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla;
31 men de som bida efter HERREN hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.
22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
1 Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig, jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, här är jag, här är jag.
12 HERREN vedergälle dig för vad du har gjort; ja, må full lön tillfalla dig från HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit, för att finna tillflykt under hans vingar.»
13 I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta.
1 Och över Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.
2 Han gick ut mot Asa och sade till honom: »Hören mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN är med eder, när I ären med honom, och om I söken honom, så låter han sig finnas av eder; men om I övergiven honom, så övergiver han ock eder.
3 En lång tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem, och utan någon lag.
4 Men i sin nöd omvände de sig till HERREN, Israels Gud, och när de sökte honom, lät han sig finnas av dem.
5 Under de tiderna fanns ingen trygghet, när man gick ut eller in; utan stor förvirring rådde bland alla dem som bodde här i länderna,
6 och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud förvirrade dem med allt slags nöd.
7 Men varen I frimodiga, låten icke modet falla, ty edert verk skall få sin lön.»
8 När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och Benjamins hela land och ur de städer som han hade tagit i Efraims bergsbygd, och upprättade åter HERRENS altare, det som stod framför HERRENS förhus.
9 Och han församlade hela Juda och Benjamin, så ock de främlingar ifrån Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty många från Israel hade gått över till honom, när de sågo att HERREN, hans Gud, var med honom.
10 Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår,
11 och offrade på den dagen åt HERREN sju hundra tjurar och sju tusen djur av småboskapen, uttagna av det byte som de hade fört med sig.
12 Och de ingingo det förbundet att de skulle söka HERREN, sina fäders Gud, av allt sitt hjärta och av all sin själ,
13 och att var och en som icke sökte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva dödad, liten eller stor, man eller kvinna.
14 Och de gåvo HERREN sin ed med hög röst och under jubel, och under det att trumpeter och basuner ljödo.
15 Och hela Juda gladde sig över eden; ty de hade svurit den av allt sitt hjärta, och de sökte HERREN med hela sin vilja, och han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
16 Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka från hennes drottningsvärdighet, därför att hon hade satt upp en styggelse åt Aseran; Asa högg nu ned styggelsen och krossade de och brände upp den i Kidrons dal.
17 Men offerhöjderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas hjärta gudhängivet, så länge han levde.
18 Och han förde in i Guds hus både vad hans fader och vad han själv hade helgat åt HERREN: silver, guld och kärl.
19 Och intet krig uppstod förrän i Asas trettiofemte regeringsår.
29 Men när I där söken HERREN, din Gud, då skall du finna honom, om du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
6 men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom.
14 Söken vad gott är, och icke vad ont är, på det att I mån leva. Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med eder, såsom I menen honom vara.
14 men mitt folk, det som är uppkallat efter mitt namn, då ödmjukar sig och beder och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, så vill jag höra det från himmelen och förlåta deras synd och skaffa bot åt deras land.
10 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
7 Ty Gud har icke givit oss en försagdbetens ande, utan en kraftens och kärlekens och tuktighetens ande.
5 Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.
6 Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.
2 Han gick ut mot Asa och sade till honom: »Hören mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN är med eder, när I ären med honom, och om I söken honom, så låter han sig finnas av eder; men om I övergiven honom, så övergiver han ock eder.
11 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
9 Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.
10 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.
4 Ty så säger HERREN till Israels hus: Söken mig, så fån I leva.
11 Och genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av kraft till att bevisa ståndaktighet och tålamod i allt;
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
6 Söken HERREN, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära.
4 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.
10 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.
14 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
4 Ty så säger HERREN till Israels hus: Söken mig, så fån I leva.
10 För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft.
8 Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
29 Är icke mitt ord såsom en eld, säger HERREN, och likt en hammare som krossar sönder klippor?
6 Då föll HERRENS Ande över honom, och han slet sönder lejonet, såsom hade han slitit sönder en killing, fastän han icke hade någonting i sin hand; men han talade icke om för sin fader och moder vad han hade gjort.
6 men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
31 Nej, söken efter hans rike, så skall också detta andra tillfalla eder.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
28 Men Simson ropade till HERREN och sade: »Herre, HERRE, tänk på mig och styrk mig allenast denna gång, o Gud, så att jag får taga hämnd på filistéerna för ett av mina båda ögon.»
7 Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.
4 och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.»
13 I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta.
2 HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
9 Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.