20 Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.
21 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'
22 Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.
23 Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.
3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.
4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.
5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
13 Vaken, stån fasta i tron, skicken eder såsom män, varen starka.
15 Men om det misshagar eder att tjäna HERREN, så utväljen åt eder i dag vem I viljen tjäna, antingen de gudar som edra fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoréerna, i vilkas land I själva bon. Men jag och mitt hus, vi vilja tjäna HERREN.»
12 Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
24 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.