18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
6 Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta.
7 Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om för dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
10 vad som skedde den dag då du stod inför HERREN, din Gud, vid Horeb, då HERREN sade till mig: »Församla folket till mig, för att jag må låta dem höra mina ord; må de så lära sig att frukta mig, så länge de leva på jorden, och de lära sina barn detsamma.»
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
15 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
5 Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft.
6 Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta.
7 Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om för dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.
3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.
12 Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
14 Då sade Jesus: »Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.»
14 Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det,
15 och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus.
18 Så skolen I nu lägga dessa mina ord på edert hjärta och edert sinne, och I skolen binda dem såsom ett tecken på eder hand, och de skola vara såsom ett märke på eder panna;
19 och I skolen lära edra barn dem, i det att du talar om dem, när du sitter i ditt hus och när du står upp.
20 och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar;
21 på det att I och edra barn mån länge få bo i det land som HERREN med ed har lovat edra fäder att giva dem, lika länge som himmelen välver sig över jorden.
3 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,
8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.
9 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.
10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.
11 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
14 ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.
19 De som leva, de som leva, de tacka dig, såsom ock jag nu gör; och fäderna göra din trofasthet kunnig för barnen.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
4 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.
15 och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus.
20 I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren.
21 I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga.
11 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
7 Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om för dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.
13 Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava.
1 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd.
7 Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?