Espírito
41 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
3 Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.
4 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
18 Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.
6 Då talade han och sade till mig: »Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.
3 »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
16 och beder att han ville efter sin härlighets rikedom förläna eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa,
17 och att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan, och att I mån vara rotade och grundade i kärleken,
18 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.
11 Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande.
19 ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder förbön och därigenom att Jesu Kristi Ande förlänas mig.
24 Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»
12 Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
15 I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»
16 Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.
17 Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen.
10 Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull.
5 Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven levande.
22 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet,
23 saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.
23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
26 Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.
13 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig ande åt dem som bedja honom!»
1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
2 Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
19 Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna?
20 I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.
7 Ty Gud har icke givit oss en försagdbetens ande, utan en kraftens och kärlekens och tuktighetens ande.
7 Ty Gud har icke givit oss en försagdbetens ande, utan en kraftens och kärlekens och tuktighetens ande.
11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.
17 Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig,
17 Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.
16 Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.
6 Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid.
19 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag låta komma i deras bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur deras kropp och giva dem ett hjärta av kött,
20 så att de vandra efter mina stadgar och hålla mina rätter och göra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
23 men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.
24 Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»
16 Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.
13 Men hoppets Gud uppfylle eder med all glädje och frid i tron, så att I haven ett överflödande hopp i den helige Andes kraft.
1 Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan. Paulus' andra brev till korintierna, 7 Kapitlet Paulus gläder sig över de vittnesbörd om korintiernas tillgivenhet och lydnad som han har mottagit genom Titus.
6 ja, förrän silversnöret ryckes bort och den gyllene skålen slås sönder, och förrän ämbaret vid källan krossas och hjulet slås sönder och faller i brunnen
7 och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
15 Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.
3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.
4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.
1 Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka; han har sänt mig till att läka dem som hava ett förkrossat hjärta, till att predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna,
14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.
23 Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
15 I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»
25 Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande.