22 Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
19 Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.
15 Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.
13 Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
7 Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull.
21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
9 Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.
23 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
3 Därför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört i ljuset, och vad I haven viskat i någons öra i kammaren, det skall bliva utropat på taken.
1 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.
2 när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.
28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
36 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.
12 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
4 En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.
8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
26 Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.
29 Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det.
45 En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun. --
19 utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett felfritt lamm utan fläck.
9 Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst.