1 En vallfartssång. Säll är envar som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar.
2 Ja, av dina händers arbete får du njuta frukten; säll är du, och väl dig!
3 Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru, därinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn, omkring ditt bord.
4 Ty se, så varder den man välsignad, som fruktar HERREN.
28 Så give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och säd och vin i rikligt mått.
29 Folk tjäne dig, och folkslag falle ned för dig. Bliv en herre över dina bröder, och må din moders söner falla ned för dig. Förbannad vare den som förbannar dig, och välsignad vare den som välsignar dig!»
6 Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta.
7 Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om för dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.
4 Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.
28 Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.»
52 Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
1 I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt.
2 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig:
3 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».
14 När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
7 Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?
8 Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.
15 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.
25 Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.
26 Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.
4 Välsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och din boskaps frukt, dina fäkreaturs avföda och din småboskaps avel.
3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.
4 Likasom pilar i en hjältes hand, så äro söner som man får vid unga år.
5 Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana. De komma icke på skam, när de mot fiender föra sin talan i porten.
24 HERREN välsigne dig och bevare dig.
25 HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
26 HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
3 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,
4 så att de växa upp mitt ibland gräset såsom pilträd vid vattenbäckar.
7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
13 Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava.
38 Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
39 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg, så att de frukta mig beständigt; för att det må gå dem väl, och deras barn efter dem.
6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
39 Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte, och skola komma ditin, åt dem skall jag giva landet, och de skola taga det i besittning.
5 »Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet för folken.»
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
21 I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga.
4 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.
21 När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född till världen.
1 En vallfartssång. Säll är envar som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar.
2 Ja, av dina händers arbete får du njuta frukten; säll är du, och väl dig!
3 Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru, därinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn, omkring ditt bord.
12 Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
1 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd.
20 I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren.
11 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!
14 Välsignad skall du bliva framför alla andra folk; bland dina män och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
13 Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
1 Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.
2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.