Louvor e adoração

4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

3 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

4 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

5 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

11 Ty det är skrivet: »Så sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.»

17 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.

1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

3 Må de lova hans namn under dans, till puka och harpa må de lovsjunga honom.

2 Tjänen HERREN med glädje, kommen inför hans ansikte med fröjderop.

1 Av David; en psalm. Om nåd och rätt vill jag sjunga, dig, HERRE, lovsäga.

19 och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,

20 och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.

17 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.

25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.

7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

1 Jublen i HERREN, I rättfärdige; lovsång höves de redliga.

2 Tacken HERREN på harpa, lovsjungen honom till tiosträngad psaltare.

3 Sjungen honom en ny sång, spelen skönt med jubelklang.

9 Så förstår Herren att frälsa de gudfruktiga ur prövningen, men ock att under straff förvara de orättfärdiga till domens dag.

3 Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till eder om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana eder att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.

3 Stor är HERREN och högtlovad, ja, hans storhet är outrannsaklig.

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

4 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.

2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

1 Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.

9 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

8 För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter, och allt som förtjänar att prisas -- tänken på allt sådant.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

23 Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du har givit mig vishet och förmåga, och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bådo dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat för oss.»

1 Halleluja! Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov i de frommas församling.

3 Må de lova hans namn under dans, till puka och harpa må de lovsjunga honom.

4 Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.

5 De fromma fröjde sig och give honom ära, de juble på sina läger.

8 Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt, med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.

4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

9 Så förstår Herren att frälsa de gudfruktiga ur prövningen, men ock att under straff förvara de orättfärdiga till domens dag.

10 Och detta gör han först och främst med dem som i oren begärelse stå efter köttslig lust och förakta andevärldens herrar. I sitt trots och sin självgodhet bäva dessa människor icke för att smäda andevärldens härlige,

5 Och från tronen utgick en röst, som sade: »Loven vår Gud, alla I hans tjänare, I som frukten honom, både små och stora.»

16 och beder att han ville efter sin härlighets rikedom förläna eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa,

1 HERRE, du är min Gud; jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du gör underfulla ting, du utför rådslut ifrån fordom tid, fasta och beståndande.

18 Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.

4 Gån in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov; tacken honom, loven hans namn.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

21 Han är ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora och underbara gärningar som du med egna ögon har sett.

10 Ty »den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek;

50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

6 Allt vad anda har love HERREN. Halleluja!

8 Jag, HERREN, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt någon annan eller mitt lov åt belätena.

1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

13 Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga: »Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter.»

5 Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,

6 den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade.

1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

2 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

3 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

1 Sjungen till HERRENS ära en ny sång, sjungen till HERRENS ära, alla länder.

2 Sjungen till HERRENS ära, loven hans namn. Båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.

3 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

4 Ty stor är HERREN och högt lovad, fruktansvärd är han mer än alla gudar.

5 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.

6 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.

7 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;

8 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker, och kommen i hans gårdar.

9 Tillbedjen HERREN i helig skrud, bäven för hans ansikte, alla länder.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

3 han skall säga till dem: »Hör, Israel! I stån nu färdiga att gå i strid mot edra fiender. Edra hjärtan vare icke försagda; frukten icke och ängslens icke, och varen icke förskräckta för dem,

1 Halleluja! Loven HERREN från himmelen, loven honom i höjden.

2 Loven honom, alla hans änglar, loven honom, all hans här.

3 Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor.

4 Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.

5 Ja, de må lova HERRENS namn, ty han bjöd, och de blevo skapade.

6 Och han gav dem deras plats för alltid och för evigt; han gav dem en lag, och ingen överträder den.

7 Loven HERREN från jorden, I havsdjur och alla djup,

8 eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind, som uträttar hans befallning,

9 I berg och alla höjder, I fruktträd och alla cedrar,

10 I vilda djur och all boskap, I kräldjur och bevingade fåglar,

11 I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden,

12 I ynglingar, så ock I jungfrur, I gamle med de unga.

13 Ja, de må lova HERRENS namn, ty hans namn allena är högt, hans majestät når över jorden och himmelen.

4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

12 Och de sade med hög röst: »Lammet som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära, och pris och lov.»

11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

15 Så låtom oss då genom honom alltid till Gud »frambära ett lovets offer», det är »en frukt ifrån läppar» som prisa hans namn.

1 Av David; en psalm. Om nåd och rätt vill jag sjunga, dig, HERRE, lovsäga.

7 HERREN är min starkhet och min sköld; på honom förtröstade mitt hjärta. Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta, och med min sång vill jag tacka honom.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

18 Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus.

16 Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.

7 Och han sade med hög röst: »Frukten Gud och given honom ära; ty stunden är kommen, då han skall hålla dom. Ja, tillbedjen honom som har skapat himmel och jord och hav och vattenkällor.

3 Loven HERREN, ty HERREN är god, lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.

24 Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»

1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

4 Loven honom med puka och dans, loven honom med strängaspel och pipa.

4 Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.

12 Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du har blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt den goda bekännelsen.

1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

1 En psalm, en sång för sabbatsdagen.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

14 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt!

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

10 Och han sade ytterligare till dem: »Gån bort och äten eder bästa mat och dricken edert sötaste vin, och sänden omkring gåvor därav till dem som icke hava något tillrett åt sig, ty denna dag är helgad åt vår Herre. Och varen icke bedrövade, ty fröjd i HERREN är eder starkhet.»

21 Och sedan han hade rådfört sig med folket, ställde han upp män som skulle sjunga till HERRENS ära och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framför den väpnade hären; de skulle sjunga: »Tacken HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen.»

22 Och just som de begynte med sången och lovet, lät HERREN ett angrepp ske bakifrån på Ammons barn och Moab och folket ifrån Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna.

1 En tacksägelsepsalm. Höjen jubel till HERREN, alla länder.

2 Tjänen HERREN med glädje, kommen inför hans ansikte med fröjderop.

3 Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;

3 Från solens uppgång ända till dess nedgång vare HERRENS namn högtlovat.

1 Halleluja! Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts fäste.

2 Loven honom för hans väldiga gärningar, loven honom efter hans stora härlighet

3 Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa.

4 Loven honom med puka och dans, loven honom med strängaspel och pipa.

5 Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler.

6 Allt vad anda har love HERREN. Halleluja!

23 men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

15 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

15 Så låtom oss då genom honom alltid till Gud »frambära ett lovets offer», det är »en frukt ifrån läppar» som prisa hans namn.

3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

1 Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.

2 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,

1 Loven HERREN, alla hedningar, prisen honom, alla folk.

2 Ty hans nåd är väldig över oss, och HERRENS sanning varar i evighet. Halleluja!

19 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

20 Då stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret på sitt huvud. Och han föll ned till jorden och tillbad

21 och sade: »Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända åter dit; HERREN gav, och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!»

2 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,

25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.

4 och skolen säga på den tiden: »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken; förtäljen att hans namn är högt.

5 Och från tronen utgick en röst, som sade: »Loven vår Gud, alla I hans tjänare, I som frukten honom, både små och stora.»

3 Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman.

12 Glädjens, I rättfärdige, i HERREN, och prisen hans heliga namn.

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

1 Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.

2 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,

3 han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,

4 han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

46 Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.

47 Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.

16 Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

2 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

6 Lovad vare HERREN, ty han har hört mina böners ljud!

1 Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.

11 Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»

1 HERREN är nu konung! Därför fröjde sig jorden; havsländerna glädje sig, så många som de äro.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!