1 En vallfartssång. Säll är envar som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar.
2 Ja, av dina händers arbete får du njuta frukten; säll är du, och väl dig!
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
12 Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
20 En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.
5 Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
6 Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
3 Se, barn äro en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.
13 Såsom en moder tröstar sin son, så skall jag trösta eder; ja, i Jerusalem skolen I få tröst.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
9 Allenast tag dig till vara och akta dig väl, så att du icke förgäter vad dina ögon sågo, och icke låter vika ifrån ditt hjärta i all dina livsdagar, utan kungör det för dina barn och dina barnbarn:
1 I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt.
2 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig:
3 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».