A Palavra de Deus

51 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.»

1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

3 Ja, han tuktade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som du förut icke visste av, och som icke heller dina fäder visste av; på det att han skulle lära dig förstå att människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av allt det som utgår av HERRENS mun.

35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

3 Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.

18 Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.

19 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.

89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

16 All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,

8 Låt icke denna lagbok vara skild från din mun; tänk på den både dag och natt, så att du i alla stycken håller det som är skrivet i den och gör därefter; ty då skola dina vägar vara lyckosamma, och då skall du hava framgång.

1 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.

3 I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till eder.

3 Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han -- sedan han hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets högra sida i höjden.

12 Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

28 Men han svarade: »Ja, saliga är de som höra Guds ord och gömma det.»

22 Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek, och älsken varandra av hjärtat med uthållig kärlek,

22 Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek, och älsken varandra av hjärtat med uthållig kärlek,

23 I som ären födda på nytt, icke av någon förgänglig säd, utan av en oförgänglig: genom Guds levande ord, som förbliver.

24 Ty »allt kött är såsom gräs och all dess härlighet såsom gräsets blomster; gräset torkar bort, och blomstret faller av,

20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

14 Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

31 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.

16 All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,

17 så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk.

22 Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt.

4 Men han svarade och sade: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.'»

4 Jesus svarade honom: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd.'»

24 Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget.

38 Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.»

17 Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning.

1 Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något,

2 gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade,

3 fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv.

4 Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.

5 Varen så till sinnes som Kristus Jesus var,

6 han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte,

7 utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa

8 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.

9 Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn

10 för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden,

11 och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

12 Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.

13 Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.

14 Gören allt utan att knorra och tveka,

15 så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen,

16 i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat.

17 Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje.

18 Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.

19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör om eder.

20 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder.

21 Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till.

22 Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader.

23 Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se huru det går med min sak.

24 Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma.

25 Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva.

26 Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk.

27 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse.

28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse.

29 Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära.

30 Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen. haven i Kristus Jesus, vilken var till osv.

18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

2 när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.

41 Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.

9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

2 De skola få många efterföljare i sin lösaktighet, och för deras skull skall sanningens väg bliva smädad.

9 Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst.

10 Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst.

25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

21 I som genom honom tron på Gud, vilken uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att eder tro nu ock kan vara ett hopp till Gud.

105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

36 Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sade: »Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.»

22 Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek, och älsken varandra av hjärtat med uthållig kärlek,

11 Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

5 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

31 Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar;

24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.

36 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.

37 Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.»

23 Jesus svarade och sade till honom: »Om någon älskar mig, så håller han mitt ord; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom.

30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.

3 Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt.

4 Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.

5 På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.

6 Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom »herre»; och hennes barn haven I blivit, om I gören vad gott är, och icke låten eder förskräckas av något.

7 Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.

8 Varen slutligen alla endräktiga, medlidsamma, kärleksfulla mot bröderna, barmhärtiga, ödmjuka.

105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

4 Ty HERRENS ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet.

6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.

16 All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,

17 så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk.

4 Men han svarade och sade: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.'»

34 I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.

12 Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

14 Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

4 Ty HERRENS ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet.

3 Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt.

16 När jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo för mig mitt hjärtas fröjd och glädje; ty jag är uppkallad efter ditt namn, HERRE, härskarornas Gud.

17 Och låten giva eder »frälsningens hjälm» och Andens svärd, som är Guds ord.

35 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

8 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.»

6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.

6 Himmelen är gjord genom HERRENS ord och all dess här genom hans muns anda.

31 Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar;

32 Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.»

160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

12 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

13 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

29 Är icke mitt ord såsom en eld, säger HERREN, och likt en hammare som krossar sönder klippor?