Protecção e Segurança

17 Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.

18 Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.

19 Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.

17 Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka rädda de icke.

18 Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd;

19 han vill rädda deras själ från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid.

3 Men Herren är trofast, och han skall styrka eder och bevara eder från det onda.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»

31 Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.

8 HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.

19 Om I ären villiga att höra, skolen I få äta av landets goda.

20 Men ären I ovilliga och gensträviga, skolen I förtäras av svärd; ty så har HERRENS mun talat.

6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.

2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

18 Och I skolen göra efter mina stadgar, och mina rätter skolen I hålla och skolen göra efter dem; då skolen I bo trygga i landet.

9 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

22 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

11 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

8 Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, sådant som de störstes namn på jorden.

1 En vallfartssång; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.

10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

11 Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

7 Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock icke drabba dig.

15 Jag beder icke att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda.

10 I som älsken HERREN, haten det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem.

8 Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på människor.

7 Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.

8 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.

16 Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.

6 Alltså kunna vi dristigt säga: »Herren är min hjälpare, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?»

11 Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp.

11 Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen, när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn -- det som du har förtrott åt mig -- för att de må vara ett, likasom vi äro ett.

12 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du har förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gick i fördärvet, ingen utom fördärvets man, ty skriften skulle ju fullbordas.

1 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.

11 Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

12 Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.

10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

14 HERREN skall strida för eder, och I skolen vara stilla därvid.»

11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.

8 Menen I då, att en människa får röva från Gud? Ty I röven ju från mig. Åter frågen I: »På vad sätt hava vi rövat från dig?» Jo, i fråga om tionden och offergärden.

9 Förbannelse har drabbat eder, men ändå röven I från mig, så många I ären.

10 Fören full tionde till förrådshuset, så att i mitt hus finnes mat, och pröven så, hurudan jag sedan bliver, säger HERREN Sebaot. Förvisso skall jag då öppna himmelens fönster över eder och utgjuta över eder riklig välsignelse.

27 En tillflykt är han, urtidens Gud, och härnere råda hans eviga armar. Han förjagade fienderna för dig, han sade: Förgör dem.

1 Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?

6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.

7 Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,

8 ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han.

7 Ja, du låter honom bliva till välsignelse evinnerligen; du fröjdar honom med glädje inför ditt ansikte.

8 Ty konungen förtröstar på HERREN, och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.

9 Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig.

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.

25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.

4 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

5 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?

2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.

3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!

4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.

5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.

6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.

7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.

8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.

22 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

5 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

17 Och nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava någon lycka; var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig, skall du få domfälld. Detta är HERRENS tjänares arvedel, den rätt de skola undfå av mig, säger HERREN.

1 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.

11 Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp.

12 Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.

8 Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.

29 så värdes nu välsigna din tjänares hus, så att det förbliver evinnerligen inför dig. Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bliva välsignat evinnerligen.»

5 Såsom fågeln breder ut sina vingar, så skall HERREN Sebaot beskärma Jerusalem; han skall beskärma och hjälpa, han skall skona och rädda.

17 Lären att göra vad gott är, faren efter det rätt är, visen förtryckaren på bättre vägar, skaffen den faderlöse rätt, utfören änkans sak.

32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?

7 HERREN är god, ett värn i nödens tid, och han låter sig vårda om dem som förtrösta på honom.

8 Du giver mig glädje i hjärtat, större än andras, när de få säd och vin i myckenhet.

12 Om Benjamin sade han: »HERRENS vän är han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som överskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans höjder.»

4 Med sina fjädrar skall han betäcka dig, och under hans vingar skall du finna tillflykt; hans trofasthet är sköld och skärm.

10 Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval.

8 Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.

3 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,

1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

19 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

26 Och jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid; regnskurar till välsignelse skall det bliva.

1 En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas,

3 Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty på dig förtröstar han.

10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

33 Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.

35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

6 Och David insatte fogdar bland araméerna i Damaskus, och araméerna blevo David underdåniga och förde till honom skänker. Så gav HERREN seger åt David, varhelst han drog fram.

25 Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.

19 Så skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mått och på ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behöven.

6 HERREN står mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

1 För sångmästaren; en psalm av David.

2 HERREN bönhöre dig på nödens dag, Jakobs Guds namn beskydde dig.

26 Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

20 Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

21 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.

7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

8 Du giver mig glädje i hjärtat, större än andras, när de få säd och vin i myckenhet.

7 Sannerligen, Herren, HERREN gör alls intet utan att hava uppenbarat sitt råd för sina tjänare profeterna.

114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

9 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.

12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

35 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»

1 Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga,

2 han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.»

12 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

14 Så har ock Herren förordnat att de som förkunna evangelium skola hava sitt uppehälle av evangelium.

26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

22 Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få.»

7 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

20 Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld.

11 Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.»

7 Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.

16 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.

13 Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.

6 låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.

25 Ty jag skall vederkvicka trötta själar, och alla försmäktande själar skall jag mätta.

11 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!

5 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

29 Säljas icke två sparvar för en skärv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja.

30 Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade.

31 Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.

6 Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke förskräckta för dem; ty HERREN, din Gud, går själv med dig; han skall icke lämna dig eller övergiva dig.»

10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

9 Ty du har sagt: »Du, HERRE, är mitt skygd», och du har gjort den Högste till din tillflykt.

10 Ingen olycka skall vederfaras dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda.

4 Ända till eder ålderdom är jag densamme, och intill dess I varden grå, skall jag bära eder; så har jag hittills gjort, och jag skall också framgent hålla eder uppe, jag skall bära och rädda eder.

7 Men änden på allting är nu nära. Varen alltså besinningsfulla och nyktra, så att I kunnen bedja.

8 Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.

31 Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?