8 Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.
8 Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.
11 Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
28 Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.
17 Åt dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt slags skrift och visdom; och Daniel fick förstånd på alla slags syner och drömmar.
1 Ve dem som draga åstad ned till Egypten för att få hjälp, i det de förlita sig på hästar, dem som sätta sin förtröstan på vagnar, därför att där finnas så många, och på ryttare, därför att mängden är så stor, men som ej vända sin blick till Israels Helige och icke fråga efter HERREN!
2 Också han är ju vis; han låter olyckan komma, och han ryggar icke sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot den hjälp som ogärningsmännen sända.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
4 HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.
5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
7 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.
17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.
5 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.
6 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.
28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
20 Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss,
21 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus alla släkten igenom i evigheternas evighet, amen.
42 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.
33 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
1 Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta,
2 utan har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt.
23 vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,
24 men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.
25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.
15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
23 Jag vet det, HERRE: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
28 Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt.
1 Det är nu tredje gången som jag skall komma till eder; »efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras».
6 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
10 Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.
2 Och på honom skall HERRENS Ande vila, vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, HERRENS kunskaps och fruktans Ande.
3 Han skall hava sitt välbehag i HERRENS fruktan; och han skall icke döma efter som ögonen se eller skipa lag efter som öronen höra.
27 honom, den ende vise Guden, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i evigheternas evigheter. Amen.
29 Också detta kommer från HERREN Sebaot; han är underbar i råd och stor i vishet.
5 Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.
8 Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
18 Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.
2 När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
4 Herren, HERREN har givit mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att genom mina ord hugsvala den trötte; han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungesätt.
10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
10 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
15 Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;
16 och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.
12 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
11 Och HERREN skall leda dig beständigt; han skall mätta dig mitt i ödemarken och giva styrka åt benen i din kropp. Och du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.
1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
15 Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.
3 ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten,
5 då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.
18 Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.
5 I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden.
17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.
9 Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.
8 Låt mig bittida förnimma din nåd, ty jag förtröstar på dig. Kungör mig den väg som jag bör vandra, ty till dig upplyfter jag min själ.
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
9 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
5 Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.
6 Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.»
14 Saliga ären I, om I för Kristi namns skull bliven smädade, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar då över eder.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
5 I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.
11 Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.
22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.
13 Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken för det som är gott?
16 Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.
19 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.
33 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.
16 Och de blinda skall jag leda på en väg som de icke känna; på stigar som de icke känna skall jag föra dem. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är, vad jag skall göra, och jag skall ej rygga mitt ord.
23 Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor.
24 I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den herre I tjänen är Kristus.
18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
8 Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN.
6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.
20 Daniel hov upp sin röst och sade: »Lovat vare Guds namn från evighet till evighet! Ty vishet och makt höra honom till.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
34 Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.»
28 Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
12 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.
23 Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du har givit mig vishet och förmåga, och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bådo dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat för oss.»
26 Ty åt den människa som täckes honom giver han vishet och insikt och glädje; men åt syndaren giver han besväret att samla in och lägga tillhopa, för att det sedan må tillfalla någon som täckes Gud. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
6 Och han sade till dessa domare: »Sen till, vad I gören; ty I dömen icke människodom, utan HERRENS dom, och han är närvarande, så ofta I dömen.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
4 och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.
5 I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden.
10 Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud; din gode Ande lede mig på jämn mark.
11 HERRE, behåll mig vid liv för ditt namns skull; tag min själ ut ur nöden för din rättfärdighets skull.
24 Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
2 Ty jag önskar, att deras hjärtan skola få hugnad, därigenom att de slutas tillsammans i kärlek och komma till en full förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Kristus;
3 ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter fördolda.
6 Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders mäktige, vilkas makt bliver till intet.
7 Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall bliva oss till härlighet,
24 Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»
23 Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.
30 Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.
8 Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär HERREN av dig, än att du gör vad rätt är och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?
13 Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.
1 Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
9 Under gråt skola de komma, men jag skall leda dem, där de gå bedjande fram; Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.
15 Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;
16 och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.