7 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.
8 Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.
10 Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.
2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
8 Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande.
19 Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna?
20 I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.
12 När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.
8 Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet.
25 Men HERREN, eder Gud, skolen I tjäna, så skall han för dig välsigna både mat och dryck; sjukdom skall jag då ock avvända från dig.
22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.