1 Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i,

2 och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro.

3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna,

4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna,

5 och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.

6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade.

7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.

8 Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster.

9 Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.

10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.

11 Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på.

12 Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda?

13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått.

14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös.

15 Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår.

16 Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått.

17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder.

18 Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade.

19 Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor.

20 Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.

21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.

22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.

23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom.

24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.

25 Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.

26 Som den siste fienden berövas döden all makt,

27 ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus.

28 Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.

29 Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?

30 Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt?

31 Jag dör varje dag, så sant som jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av er, mina bröder.

32 Om jag hade tänkt som människor i allmänhet, när jag kämpade mot vilddjuren i Efesus, vad skulle jag haft för nytta av det? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi.

33 Låt er inte föras vilse. Dåligt sällskap fördärvar goda seder.

34 Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.

35 Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer?

36 Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör.

37 Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag.

38 Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt.

39 Inte allt kött är av samma slag. Det är skillnad mellan människors, husdjurs, fåglars och fiskars kött.

40 Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag.

41 Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans.

42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt.

43 Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.

44 Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp.

45 Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.

46 Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga.

47 Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen.

48 Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska.

49 Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild.

50 Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga.

51 Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas,

52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.

53 Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.

54 Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.

55 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.

57 Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.

58 Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.