1 Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: "Vi är ju ditt eget kött och blod.

2 Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har Herren, din Gud, sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel."

3 När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.

4 David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, och där bodde jebusiterna.

5 Invånarna i Jebus sade till David: "Här kommer du inte in." Men David intog Sions borg, det är nu Davids stad.

6 David sade: "Den som först slår jebusiterna, han skall bli överbefälhavare och överste." Joab, Serujas son, kom först upp, och han blev överbefälhavare.

7 David bosatte sig sedan i borgen och därför kallade man den Davids stad.

8 Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde det övriga av staden.

9 David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.

10 Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.

11 Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång.

12 Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna.

13 Han var med David vid Pas-Dammim, när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna.

14 Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.

15 Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen.

16 David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.

17 David sade längtansfullt: "Om ändå någon ville ge mig vatten att dricka från brunnen vid Betlehems stadsport!"

18 Då bröt de tre sig igenom filisteernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men David ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren.

19 Han sade: "Må Gud låta det vara fjärran från mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, ja, med fara för sina liv har de burit hit det." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.

20 Absaj, Joabs bror, var den främ- ste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre.

21 Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.

22 Vidare Benaja, son till Jojada, från Kabseel, var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen.

23 Han slog också ner den egyptiske mannen som var så storväxt: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad endast med sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut.

24 Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.

25 Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till anförare för sin livvakt.

26 De tappra hjältarna var: Asael, Joabs bror; Elhanan, Dodos son, från Betlehem;

27 haroriten Sammot; peloniten Heles;

28 tekoaiten Ira, Ickes son; anatotiten Abieser;

29 husatiten Sibbekaj; ahoaiten Ilaj;

30 netofatiten Mahraj; netofatiten Heled, Baanas son;

31 Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja;

32 Huraj från Gaas dalar; arabatiten Abiel;

33 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;

34 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;

35 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;

36 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;

37 Hesro från Karmel; Naaraj, Esbais son;

38 Joel, bror till Natan; Mibhar, Hagris son;

39 ammoniten Selek; berotiten Nahraj, vapendragare åt Joab, Serujas son;

40 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;

41 hetiten Uria; Sabad, Alajs son;

42 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom trettio andra;

43 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;

44 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;

45 Jediael, Simris son, och hans bror Joha, tisiten;

46 Eliel mahaviten samt Jeribaj och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma;

47 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel mesobajiten.