1 När Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel.

2 Hans förstfödde hette Joel och hans andre son Abia. De var domare i Beer-Sheba.

3 Men hans söner vandrade inte på hans väg utan vek av från den och sökte orätt vinning. De tog mutor och förvrängde lagen.

4 Då samlades alla de äldste i Israel och kom till Samuel i Rama

5 och sade till honom: "Du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar. Sätt nu en kung över oss till att styra över oss, så som alla folk har."

6 Det var i Samuels ögon ett dåligt förslag när de sade: "Ge oss en kung till att styra över oss." Och Samuel bad till Herren.

7 Då sade Herren till Samuel: "Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem.

8 Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig.

9 Men lyssna nu till deras ord. Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem."

10 Allt vad Herren hade talat sade Samuel till folket, som hade begärt en kung av honom.

11 Han sade: "Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Era söner skall han ta för att de skall göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och de skall springa framför hans vagnar.

12 Han skall sätta dem till befäl över tusen och till befäl över femtio eller till att plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd eller till att tillverka krigsredskap och utrustning för hans vagnar.

13 Era döttrar skall han ta till att bereda salvor, laga mat och baka bröd.

14 Era bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han ta och ge åt sina tjänare.

15 Han skall ta tionde från era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare.

16 Och han skall ta era tjänare och tjänarinnor och era bästa unga män liksom era åsnor och använda dem för sitt behov.

17 Han skall ta tionde av er småboskap, och ni skall vara hans tjänare.

18 När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall Herren inte svara er."

19 Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: "Nej, en kung måste vi ha över oss.

20 Också vi vill bli som alla andra folk. Vår kung skall döma oss. Han skall dra ut framför oss och föra våra krig."

21 När Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren.

22 Då sade Herren till Samuel: "Lyssna till deras ord och sätt en kung över dem." Och Samuel sade till Israels män: "Gå hem, var och en till sin stad."