1 En kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa: "Min man, din tjänare, har dött och du vet att din tjänare fruktade Herren. Nu kommer hans fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar."

2 Elisa sade till henne: "Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har hemma?" Hon svarade: "Din tjänarinna har ingenting annat hemma än en flaska olja."

3 Då sade han: "Gå och låna kärl av alla dina grannar, tomma kärl men inte för få.

4 Gå sedan in och stäng igen dörren om dig och dina söner och häll olja i alla kärlen. När ett kärl är fullt, så flytta det."

5 Då gick hon ifrån honom. Sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, bar de fram kärlen till henne och hon hällde i av oljan.

6 När kärlen var fulla, sade hon till en av sina söner: "Ge mig ett kärl till." Men han svarade henne: "Det finns inte något mer kärl." Då stannade oljeflödet av.

7 Hon gick och berättade detta för gudsmannen. Han sade: "Gå och sälj oljan och betala din skuld. Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över."

8 En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att äta hos sig. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt.

9 Då sade hon en gång till sin man: "Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman.

10 Låt oss mura upp ett litet rum på taket och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom, så att han kan ta in där när han kommer till oss."

11 Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där.

12 Han sade till sin tjänare Gehasi: "Kalla hit sunemitiskan." Då kallade han dit henne och hon infann sig där hos tjänaren.

13 Vidare sade han till honom: "Säg till henne: Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan jag nu göra för dig? Kan jag lägga ett ord för dig hos kungen eller befälhavaren?" Men hon svarade: "Nej, jag bor ju här mitt ibland mitt folk."

14 Då frågade han: "Vad kan jag väl göra för henne?" Gehasi svarade: "Jo, hon har ingen son och hennes man är gammal."

15 Då sade han: "Kalla på henne." Han kallade på henne. Hon stannade i dörren, och Elisa sade:

16 "Nästa år vid just den här tiden skall du ha en son i famnen". Hon svarade: "Nej, min herre, du gudsman. Inbilla inte din tjänarinna något sådant."

17 Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt till henne.

18 När pojken blev större gick han en dag ut till sin far hos skördemännen.

19 Då började han klaga för sin far: "Mitt huvud! Mitt huvud!" Denne sade till sin tjänare: "Tag honom och bär honom till hans mor."

20 Han tog honom och förde honom till hans mor. Han satt i hennes knä till middagstiden. Då dog han.

21 Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde igen om honom och gick ut.

22 Därefter kallade hon på sin man och sade: "Sänd till mig en av tjänarna med en åsninna. Jag skyndar mig i väg till gudsmannen och kommer strax tillbaka."

23 Han sade: "Varför ger du dig av till honom i dag? Det är ju varken nymånad eller sabbat?" Hon svarade: "Oroa dig inte."

24 Sedan lät hon sadla åsninnan och sade till sin tjänare: "Driv på framåt och stanna inte förrän jag säger till."

25 Så gav hon sig i väg och kom till gudsmannen på berget Karmel.När gudsmannen fick se henne på avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: "Se, där är sunemitiskan.

26 Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?" Hon svarade: "Ja."

27 Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, fattade hon tag om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva bort henne. Men gudsmannen sade: "Låt henne vara, ty hennes själ är bedrövad. Men Herren har dolt detta för mig och inte låtit mig få veta det."

28 Och hon sade: "Inte bad jag väl min herre om en son? Sade jag inte att du inte skulle inbilla mig något?"

29 Då sade han till Gehasi: "Spänn bältet om livet och tag min stav i handen och ge dig av. Om du möter någon så hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig så svara inte. Lägg sedan min stav på pojkens ansikte."

30 Men pojkens mor sade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte." Då stod han upp och följde med henne.

31 Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på pojkens ansikte. Men inte ett ljud hördes och inget spår av liv märktes. Då vände han tillbaka och gick emot Elisa och berättade det för honom och sade: "Pojken har inte vaknat."

32 När Elisa kom in i huset, fick han se att pojken låg död på hans säng.

33 Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till Herren.

34 Han steg upp i sängen och lade sig över pojken, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig över honom blev pojkens kropp varm.

35 Därefter gick han fram och tillbaka i rummet och steg sedan åter upp i sängen och lutade sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen.

36 Elisa ropade på Gehasi och sade: "Kalla på sunemitiskan." Han kallade in henne, och när hon kom in till honom sade han: "Tag din son."

37 Då kom hon fram och föll ner för hans fötter och bugade sig med ansiktet mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

38 Elisa kom tillbaka till Gilgal medan hungersnöd rådde i landet. När profetlärjungarna satt inför honom, sade han till sin tjänare: "Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna."

39 En av dem gick ut på marken för att plocka något grönt. Då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han sin mantel full med något som liknade gurkor. När han kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan, utan att veta vad det var.

40 De öste upp åt männen för att de skulle äta. Men så snart de hade börjat äta av soppan, skrek de till och sade: "Döden är i grytan, du gudsman!" Och de kunde inte äta.

41 Då sade han: "Hämta lite mjöl!" Han kastade det i grytan och sade: "Ös upp åt folket och låt dem äta." Och inget skadligt fanns nu mer i grytan.

42 Det kom en man från Baal-Salisa och han hade med sig förstlingsbröd åt gudsmannen, tjugo kornbröd och ax av grönskuren säd, i sin påse. Då sade Elisa: "Ge det åt folket att äta."

43 Men hans tjänare sade: "Hur skall jag kunna sätta fram detta till etthundra män?" Han sade: "Ge det åt folket att äta, ty så säger Herren: De skall äta och få över."

44 Då satte han fram det till dem, och de åt och fick över, så som Herren hade sagt.