1 Ve de trygga på Sion, de självsäkra på Samarias berg,de förnämsta bland förstlingsfolket,dem som Israels hus brukar vända sig till!

2 Drag bort till Kalne och se efter,gå därifrån till Stora Hamatoch far sedan ner till filisteernas Gat.Är de bättre än rikena här,eller är deras område större än ert område?

3 Ni skjuter den onda dagen bort ifrån er,men låter våldet härska hos er.

4 Ni vilar på soffor av elfenbenoch sträcker lättjefullt ut er på era bäddar.Ni äter lamm ur hjordenoch kalvar från gödstallet.

5 Ni skrålar era visor till harpans ljudoch tänker ut nya musikinstrument som David.

6 Ni dricker vin ur stora skålaroch smörjer er med salvor av finaste olja,men bekymrar er inte om Josefs skada.

7 Därför skall nu dessasom de första föras bort i fångenskap.Det blir slut med skråletfrån dem som lättjefullt sträcker ut sig.

8 Herren, Herren har svurit vid sig själv,säger Herren, härskarornas Gud:Jag avskyr Jakobs stolthetoch hatar hans palats.Jag skall utlämna stadenmed allt som finns i den.

9 Och det skall ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, skall de alla dö.

10 När en släkting med likbrännarens hjälp vill föra benen ut ur huset och ropar till den som är inne i huset: "Finns det någon mer än du här?", och denne svarar: "Ingen", så skall han säga: "Tyst! Herrens namn får inte nämnas."

11 Ty se, på Herrens befallningskall det stora huset slås i styckenoch det lilla huset i spillror.

12 Springer hästar på klipporeller plöjer man där med oxar?Men ni har förvandlat rätten till giftoch rättfärdighetens frukt till malört.

13 Ni gläder er över Lo-Debar och säger:"Har vi inte genom vår egen styrkaintagit Karnajim?"

14 Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot er, ni av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud. Och de skall ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan.