1 Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud.

2 Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda.

3 Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden.

4 Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det.

5 Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron.

6 Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.

7 En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred,

8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen.

9 Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.

10 Och jag hörde en stark röst i himlen säga:"Nu har frälsningen och makten och riketblivit vår Guds och väldet hans Smordes.Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad,han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.

11 De övervann honom genom Lammets blodoch genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högtatt de drog sig undan döden.

12 Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem!Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit nertill er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."

13 När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet.

14 Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid.

15 Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden.

16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.

17 I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet.