1 När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se, kallade han till sig sin äldste son Esau och sade till honom: "Min son." Han svarade honom: "Här är jag."

2 Då sade han: "Jag är gammal och vet inte när jag skall dö.

3 Tag därför dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och skjut något vilt åt mig.

4 Laga sedan till en välsmakande rätt åt mig, en som jag tycker om, och bär in den till mig så att jag får äta och sedan välsigna dig innan jag dör."

5 Rebecka hörde vad Isak sade till sin son Esau. När Esau gick ut i markerna för att skjuta något vilt att ta hem,

6 sade Rebecka till sin son Jakob: "Lyssna! Jag hörde din far säga till din bror Esau:

7 Skaffa något vilt och laga till åt mig en välsmakande rätt, som jag kan äta. Sedan skall jag välsigna dig inför Herren innan jag dör.

8 Hör nu på mig, min son, och gör som jag säger.

9 Gå till hjorden och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en välsmakande rätt av dem åt din far, en som han tycker om.

10 Den skall du bära in till din far så att han får äta den och sedan välsigna dig innan han dör."

11 Men Jakob sade till sin mor Rebecka: "Min bror Esau är ju hårig, och jag är slät.

12 Tänk om far rör vid mig. Då blir jag en bedragare i hans ögon och drar förbannelse över mig i stället för välsignelse."

13 Men hans mor sade till honom: "Den förbannelsen skall komma över mig, min son. Hör bara vad jag säger och gå och hämta killingarna åt mig."

14 Han gick då och hämtade dem och förde dem till sin mor, och hon lagade till en välsmakande rätt, en som hans far tyckte om.

15 Sedan tog Rebecka fram sin äldste son Esaus högtidskläder, som hon hade inne hos sig, och satte dem på sin yngste son Jakob.

16 Med skinnen från killingarna täckte hon över hans händer och den bara delen av hans hals.

17 Sedan gav hon sin son Jakob den välsmakande rätten och brödet som hon hade gjort i ordning.

18 Han gick in till sin far och sade: "Far." Han svarade: "Vad vill du? Vem är du, min son?"

19 Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig."

20 Men Isak sade till sin son: "Hur har du kunnat finna det så snart, min son?" Han svarade: " Herren, din Gud, sände det i min väg."

21 Då sade Isak till Jakob: "Kom hit, min son, och låt mig få röra vid dig och känna om du är min son Esau eller inte."

22 Jakob gick då fram till sin fader Isak, och han rörde vid honom och sade: "Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus."

23 Han kände inte igen honom, för händerna var håriga som hans bror Esaus händer. Han tänkte nu välsigna honom,

24 men så frågade han: "Är du verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja."

25 Då sade han: "Bär hit maten, min son, så att jag kan äta av villebrådet och välsigna dig." Jakob bar fram den till honom och han åt. Och han räckte honom vin och han drack.

26 Sedan sade hans fader Isak till honom: "Kom hit och kyss mig, min son."

27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom. Han sade:"Doften av min sonär lik doften från en marksom Herren har välsignat.

28 Gud skall ge dig av himlens daggoch av jordens fruktbarhet,säd och vin i riklig mängd.

29 Folk skall tjäna digoch folkslag falla ner för dig.Var en herre över dina bröder.Din mors söner skall falla ner för dig.Förbannad vare den som förbannar digoch välsignad den som välsignar dig!"

30 När Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från honom, kom hans bror Esau hem från jakten.

31 Också han lagade till en välsmakande rätt och bar in den till sin far och sade: "Nu kan far sätta sig upp och äta av sin sons villebråd och sedan välsigna honom."

32 Hans fader Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde."

33 Då blev Isak mycket förskräckt och sade: "Vem var då den jägare som bar in sitt villebråd till mig? Jag åt av allt innan du kom och jag välsignade honom. Välsignad skall han också vara."

34 När Esau hörde vad hans far berättade, ropade han högt och bittert: "Far, välsigna också mig!"

35 Men han svarade: "Din bror kom med svek och tog din välsignelse."

36 Då sade Esau: "Heter han inte Jakob! Och nu har han bedragit mig två gånger! Min förstfödslorätt har han tagit och nu har han också tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för mig?"

37 Isak sade då till Esau: "Se, jag har satt honom till herre över dig, och alla hans bröder har jag gett till tjänare åt honom, och med säd och vin har jag försett honom. Vad skall jag då göra för dig, min son?"

38 Esau sade till sin far: "Var det den enda välsignelse du hade, far? Välsigna också mig, far!" Och han började storgråta.

39 Då svarade hans fader Isak honom:"Se, fjärran från jordens fruktbarhetskall din boning varaoch utan dagg från himlen där ovan.

40 Av ditt svärd skall du levaoch din bror skall du tjäna.Men när du blir bångstyrigskall du slita hans okfrån din nacke."

41 Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av den välsignelse som hans far hade givit Jakob. Han sade till sig själv: "Snart kommer den tid då vi skall sörja vår far. Då skall jag döda min bror Jakob."

42 När man berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon bud efter sin yngre son Jakob och sade till honom: "Din bror Esau tänker hämnas på dig och döda dig.

43 Och nu, min son, lyssna på mig! Fly till min bror Laban i Haran

44 och stanna hos honom en tid, till dess din brors förbittring har lagt sig.

45 När din bror inte längre är förbittrad på dig och han har glömt vad du gjort mot honom, då skall jag sända bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda på en och samma dag?"

46 Sedan sade Rebecka till Isak: "Jag är trött på livet för de hetitiska kvinnornas skull. Om Jakob tar sig en hustru bland landets kvinnor, en hetitiska som dessa, varför skulle jag då leva?"