1 Sänd lamm till landets herrefrån Sela genom öknentill dottern Sions berg.

2 Som flyende fåglar utkastade ur fågelboetkommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.

3 "Ge oss råd, döm oss rättvist.Låt din skugga vara som nattennu mitt på dagen.Göm de fördrivna, röj inte flyktingarna!

4 Låt mina fördrivna bo hos dig, Moab var ett gömställe för dem undan fördärvaren.Ty utpressaren finns inte mer,skövlingen är slutoch förtryckaren försvunnen ur landet.

5 Då skall en tron befästas genom nåd.I trohet skall en furste sitta på den i Davids hydda,en som söker det rätta och främjar rättfärdighet."

6 Vi har hört om Moabs stolthet, hur stolt han är,om hans högfärd, högmod och våldsamma vrede,och hans tomma skryt.

7 Därför skall Moab jämra sig över Moab.Alla skall jämra sig.Över Kir-Haresets russinkakor skall ni sucka i djup bedrövelse.

8 Ty Hesbons fält tynar bort,liksom Sibmas vinstockar.Deras ädla druvor slogs till marken av folkens herrar.Deras rankor nådde ända till Jaeser och bredde ut sig i öknen,deras grenar sträckte sig ut över havet.

9 Därför gråter jag över Sibmas vinstockar,så som Jaeser gråter.Med mina tårar kommer jag att dränka dig, Hesbon, och dig, Eleale.Glädjeropen över din mogna frukt och din kornskörd har upphört.

10 Glädje och fröjd har försvunnitfrån de bördiga fältenoch i vingårdarna hörs ingen sång, inget jubel.Ingen trampar vin i pressarna,på glädjeropen har jag gjort slut.

11 Därför klagar mitt inre som en harpa över Moab,mitt innersta över Kir-Heres.

12 Ty hur Moab än träder upp på offerhöjden och där arbetar sig trött,hur han än går till sin helgedom och ber,så uträttar han ingenting med det.

13 Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab.

14 Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, bli räknad för intet. Och det som blir kvar skall vara litet och obetydligt och inte mycket värt.