1 På den dagen skall man sjunga denna sång i Juda land:Vi har en stark stad.Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.

2 Öppna portarna,så att ett rättfärdigt folk får tåga in,ett folk som förblir troget.

3 Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid,i frid, ty på dig förtröstar han.

4 Förtrösta på Herren till evig tid,ty HerrenHerren är en evig klippa.

5 Han störtar ner dem som tronar i höjden,den stolta staden förödmjukar han.Han slår den till jorden,han låter den komma ner i stoftet.

6 Den trampas ner under fötterna,fattigas fötter, svagas steg.

7 Den rättfärdiges väg är jämn,du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.

8 Ja, på dina domars väg, Herre,väntar vi dig.Till ditt namn och ditt prisstår vår själs längtan.

9 Min själ längtar efter dig om natten,ja, anden i mig söker dig.Ty när dina domar drabbar jorden,lär sig världens invånare rättfärdighet.

10 När den ogudaktige får nåd,lär han sig inte rättfärdighet.I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt,han ser inte Herrens höghet.

11 Herre, din hand är upplyft,men de ser det inte.De skall se din iver för folket och blygas,ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.

12 Herre, du skall ge oss frid,ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.

13 Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss,men bara genom dig prisar vi ditt namn.

14 De döda får inte liv igen,de avsomnade står inte upp.Därför har du gripit in och förgjort dem.Du har fullständigt utplånat minnet av dem.

15 Du har förökat folket, Herre.Du har förökat folket och bevisat dig härlig,du har utvidgat landets alla gränser.

16 Herre, i nöden sökte de dig,de utgöt tysta bönernär din tillrättavisning drabbade dem.

17 Som en havande kvinna våndas,då hon är nära att födaoch ropar ut sin smärta,så är det med oss inför dig, Herre.

18 Vi var havande och våndades,men vi födde vind.Vi har inte skaffat räddning åt landet,och ingen föds till att bo på jorden.

19 Dina döda skall bli levande,mina dödas kroppar skall uppstå.Vakna upp och jubla,ni som bor i stoftet,ty din dagg är ljusets dagg,och jorden skall ge igen de avsomnade.

20 Kom mitt folk och gå in i dina kamrar,stäng igen dörrarna efter dig.Göm dig ett litet ögonblick,till dess vreden har gått förbi.

21 Ty se, Herren kommer ut ur sin boningför att straffa jordens invånare för deras missgärning.Jorden skall blottlägga sina blodskulderoch inte längre dölja sina dräpta.