1 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna."

2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren:

3 "O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.

4 Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade:

5 "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid.

6 Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad.

7 Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han har sagt:

8 Se, jag skall låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa med solen." Solen gick då tillbaka tio av de steg på trappan som den redan hade gått.

9 En sång skriven av Hiskia, Juda kung, sedan han hade varit sjuk och blivit frisk igen:

10 Jag sade: I mina bästa dagargår jag in genom dödsrikets portar.Jag berövas återstoden av mina år.

11 Jag sade: Jag får inte mer se Herren,Herren i de levandes land.Hos dem som bor i förgängelsenfår jag inte mer se människor.

12 Min boning rycks upp och flyttas bort ifrån migsom en herdes tält.Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv,och han skär ner mig från bommen.Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.

13 Jag ropar på hjälp ända till morgonen.Som ett lejon krossar han alla mina ben.Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.

14 Jag låter som en svala, som en trana,jag kuttrar som en duva.Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden:" Herre, jag är betryckt tag dig an min sak!"

15 Vad skall jag säga?Han har både talat till migoch själv utfört sitt verk.Stilla får jag nu leva alla mina årpå grund av min själs bedrövelse.

16 Herre, trots sådana ting lever människor,och genom allt sådant hålls min ande vid liv.Du gör mig frisk och låter mig leva.

17 Se, det som var så bittert för mig blev till nytta.I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop,ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.

18 Dödsriket tackar dig inte,döden prisar dig inte.De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet.

19 Den levande, den som lever, tackar dig,så som jag gör i dag.En far gör din trofasthet känd för barnen.

20 Herren skall frälsa mig,och mina sånger skall vi spelai alla våra livsdagar i Herrens hus.

21 Och Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk.

22 Och Hiskia sade: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"