1 I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.

2 Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.

3 Och den ene ropade till den andre:"Helig, helig, helig är Herren Sebaot,hela jorden är full av hans härlighet."

4 Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök.

5 Då sade jag:"Ve mig, jag förgås!Ty jag är en man med orena läpparoch jag bor ibland ett folk med orena läppar,och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."

6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret.

7 Med det rörde han vid min mun och sade:"När nu detta har rört vid dina läppar,har din missgärning tagits ifrån digoch din synd är försonad."

8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"

9 Han sade: "Gå och säg till detta folk:Ni skall höra och höra, men inte förstå,och ni skall se och se, men inte begripa.

10 Förhärda detta folks hjärta,gör deras öron dövaoch deras ögon blinda,så att de inte ser med sina ögon,hör med sina öroneller förstår med sitt hjärtaoch vänder om och blir helade."

11 Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:"Till dess städerna blir ödeoch ingen bor i dem,husen blir utan folkoch landet ligger öde och övergivet.

12 Herren skall sända folket långt bort,och ödsligheten skall bli stor i landet.

13 När bara en tiondel är kvar i det,skall även den ödeläggas som en terebint eller en ek,av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls.Den stubben skall vara en helig säd."