1 O, att du lät himlen rämnaoch kom hit ner,så att bergen skakade inför dig,

2 som när eld antänder risoch elden får vattnet att sjuda,så att ditt namn blir känt för dina ovänneroch hednafolken darrar för dig.

3 När du gjorde fruktansvärda gärningar,som vi inte kunde vänta oss,då steg du neroch bergen skälvde inför dig.

4 Aldrig någonsin har man hört,aldrig har något öra uppfattat,aldrig har något öga sett en annan Gud än dighandla så mot dem som väntar på honom.

5 Du kom för att hjälpa demsom övade rättfärdighet med fröjd,dem som på dina vägar tänkte på dig.Men se, du blev vred,ty vi syndade.Vi har gjort så länge;skall vi någonsin bli frälsta?

6 Vi är alla orena,alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.Vi kommer alla att vissna som löv.Som löv förs bort av vindenkommer vi att föras bort av våra missgärningar.

7 Det finns ingen som åkallar ditt namn,ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig.Ty du har dolt ditt ansikte för oss,du låter oss gå under genom vår missgärning.

8 Men Herre, du är vår Fader.Vi är leret, och du är den som danat oss,vi är alla verk av din hand.

9 Var då inte omåttligt vred, Herre,tänk inte för alltid på vår missgärning.Tänk på att vi alla är ditt folk.

10 Dina heliga städer har blivit en öken,Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.

11 Vårt heliga och härliga tempel,där våra fäder lovade dig,har blivit ett byte för elden,allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner.

12 Kan du trots detta hålla dig tillbaka, Herre?Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?