1 och Jesus gick ut till Oljeberget.

2 Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.

3 Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig

4 och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott.

5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?"

6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.

7 När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne."

8 Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.

9 När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där.

10 Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?"

11 Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!"

12 Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."

13 Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte giltigt."

14 Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd giltigt, eftersom jag vet varifrån jag har kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går.

15 Ni dömer på människors vis. Jag dömer ingen.

16 Och även om jag dömer är min dom rättvis, eftersom jag inte är ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig.

17 Också i er egen lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt.

18 Jag är den som vittnar om mig själv. Om mig vittnar även Fadern som har sänt mig."

19 Då frågade de: "Var är din Fader?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig, skulle ni också känna min Fader."

20 Dessa ord talade han vid offerkistan, när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

21 Än en gång sade Jesus till dem: "Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma."

22 Då sade judarna: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?"

23 Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen.

24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder."

25 De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Begynnelsen, något som jag också har sagt er.

26 Mycket har jag att säga om er och döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen."

27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern.

28 Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig.

29 Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom."

30 När han sade detta, kom många till tro på honom.

31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar,

32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria."

33 De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?"

34 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.

35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid.

36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.

37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord.

38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader."

39 De svarade honom: "Vår fader är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.

40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham.

41 Ni gör er faders gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud."

42 Jesus svarade: "Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig.

43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord.

44 Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.

45 Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen.

46 Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte?

47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."

48 Judarna svarade: "Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?"

49 Jesus svarade: "Jag har ingen ond ande. Jag ärar min Fader, och ni vanärar mig.

50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer.

51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden."

52 Judarna sade: "Nu förstår vi att du har en ond ande. Abraham dog, och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin smaka döden.

53 Är du större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem ger du dig ut för att vara?"

54 Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni kallar er Gud.

55 Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord.

56 Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad."

57 Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!"

58 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till."

59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.