1 Detta är det ord som Herren talade till Jeremia. Han sade:

2 "Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare.

3 Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den man som inte lyder detta förbunds ord,

4 som jag ålade era fäder på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, denna smältugn. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud.

5 Jag skall då hålla den ed som jag har svurit era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett." Jag svarade: "Ja, amen, Herre."

6 Herren sade till mig: "Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem.

7 Ty från den dag, då jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till denna dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst!

8 Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll."

9 Herren sade till mig: "En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare.

10 De har vänt åter till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.

11 Därför säger Herren så: Se, jag skall låta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och när de då ropar till mig skall jag inte höra dem.

12 Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa skall inte kunna rädda dem undan olyckan.

13 Ty du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många som gatorna är i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud - altaren där ni tänder rökelse åt Baal.

14 Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan eller förbön för dem, ty jag vill inte höra dem när de ropar till mig i sin olycka.

15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon gör så många skamliga gärningar? Kan det heliga offerköttet skaffa bort din olycka från dig? Då kunde du jubla.

16 'Ett grönt olivträd, vackert och med härliga frukter', så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på det trädet, så att dess grenar förstörs.

17 Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av den ondska som Israels och Juda hus har bedrivit för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal."

18 Herren uppenbarade för migoch jag fick veta det,du lät mig se vad de hade för sig.

19 Själv var jag som ett oskyldigt lammsom leds bort för att slaktas.Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig:"Låt oss fördärva trädet med dess frukt,låt oss utrota honom ur de levandes land,så att man inte mer kommer ihåg hans namn."

20 Men Herren Sebaot är en rättvis domaresom prövar hjärtan och njurar.Låt mig få se din hämnd på dem,ty för dig har jag lagt fram min sak.

21 Därför säger Herren så om Anatots män, som står efter ditt liv och säger: "Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!"

22 Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag skall straffa dem. Deras unga män skall dö genom svärd och deras söner och döttrar skall dö genom hunger.

23 Ingen skall bli kvar av dem, ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när straffets tid kommer.