1 Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.

2 Juda sörjer,dess portar tynar bort,de lutar sig sörjande mot jorden,och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.

3 De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten,men när de kommer till dammarnafinner de inget vattenutan måste vända tillbaka med tomma kärl.De är skamsna och förtvivladeoch täcker huvudet.

4 Eftersom marken spricker upp,då det inte regnar i landet,står jordbrukarna med skamoch täcker sina huvuden.

5 Också hinden på fältetöverger sin nyfödda kalv,därför att det inte finns något grönt.

6 Vildåsnorna står på höjdernaoch flämtar efter luft som schakaler.Deras ögon är matta,ty det finns inget gräs.

7 Även om våra missgärningar vittnar mot oss,grip ändå in, för ditt namns skull, Herre.Ja, gång på gång har vi avfallit och syndat mot dig.

8 Du Israels hopp,dess frälsare i nödens tid,varför är du som en främling i landet,lik en vägfarande som stannar för en natt?

9 Varför är du som en rådlös man,lik en hjälte som inte kan hjälpa?Du finns ju mitt ibland oss, Herre,och vi är uppkallade efter ditt namn.Överge oss inte!

10 Så säger Herren om detta folk:På detta sätt vill de gärna driva omkring,de håller inte sina fötter i styr.Därför har Herren inte behag till dem.Han minns nu deras missgärningoch skall straffa dem för deras synder.

11 Herren sade till mig: Du skall inte be om något gott för detta folk.

12 Ty även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.

13 Då sade jag: "O, Herre, Herre! Profeterna säger ju till dem: Ni skall inte se något svärd, inte heller skall hungersnöd drabba er, utan jag skall ge er en varaktig fred på denna plats."

14 Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans svek är vad de profeterar för er.

15 Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och hungersnöd inte skall komma i detta land: Genom svärd och hunger skall dessa profeter gå under.

16 Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, deras söner och döttrar, skall kastas ut på Jerusalems gator slagna av hunger och svärd och ingen skall begrava dem. Jag skall låta deras ondska drabba dem själva.

17 Tala till dem detta ord:Natt och dag strömmar tårar från mina ögon,och må de inte upphöra,ty jungfrun, dottern mitt folk,har drabbats av ett förkrossande slag,av ett svårt och oläkligt sår.

18 Går jag ut på fältenligger där män genomborrade av svärd,och kommer jag in i stadenmöts jag av hungerns plågor.Både profet och prästdrar vidare mot ett land de inte känner.

19 Har du då alldeles förkastat Juda?Känner du avsky för Sion?Eller varför har du slagit ossså att ingen kan bota oss?Vi väntar på välgång,men inget gott kommer,på en tid med läkedom,men se, förskräckelse råder.

20 Herre, vi erkänner vår ogudaktighetoch våra fäders missgärning,ty vi har syndat mot dig.

21 För ditt namns skull:Förkasta oss inte,låt inte din härlighets tron bli föraktad.Kom ihåg ditt förbund med ossoch bryt det inte.

22 Kan någon av hednafolkens förgängliga avgudar ge regn?Kan himlen av sig själv låta skurar falla?Nej, endast du, Herre, vår Gud!Vi hoppas på dig,ty du har gjort allt detta.