1 Herrens ord kom till mig. Han sade:

2 Du skall inte ta dig hustru eller ha söner och döttrar på denna plats.

3 Ty så säger Herren om de söner och döttrar som föds på denna plats, om mödrarna som har fött dem och om fäderna som har avlat dem i detta land:

4 Av svåra sjukdomar skall de dö. Man skall inte sörja dem eller begrava dem, utan de skall bli gödsel på marken. Genom svärd och hunger skall de gå under, och deras döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur.

5 Ty så säger Herren: Du skall inte gå in i något sorgehus, inte gå för att sörja med dem och inte heller trösta dem. Ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger Herren, och även min nåd och barmhärtighet.

6 Både stora och små skall dö i detta land utan att bli begravda och man skall inte hålla dödsklagan över dem. Ingen skall för deras skull rista sig eller raka sitt huvud.

7 Man skall inte bryta sorgebröd över dem för att trösta någon i sorgen efter en död och inte ge tröstebägare att dricka, när någon har förlorat far eller mor.

8 Du skall inte heller gå till festmåltid och sitta tillsammans med dem för att äta och dricka.

9 Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, inför era ögon och medan ni ännu lever skall jag på denna plats göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud.

10 När du tillkännager allt detta för folket och de frågar dig: "Varför har Herren uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgärning och synd har vi begått mot Herren, vår Gud?"

11 då skall du svara dem: "Era fäder övergav mig, säger Herren, och följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag.

12 Och ni har själva gjort ännu mer ont än era fäder. Ty se, ni följer var och en sitt onda och hårda hjärta, och ni vill inte lyssna på mig.

13 Därför skall jag slunga er bort ur detta land till ett land som varken ni eller era fäder har lärt känna, och där skall ni få tjäna andra gudar både dag och natt. Jag skall inte ha något förbarmande med er."

14 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land",

15 utan: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder, dit han hade drivit bort dem." Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder.

16 Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger Herren, och de skall fiska upp dem. Sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skall fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor.

17 Ty mina ögon ser alla deras vägar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning kan inte döljas för mina ögon.

18 Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och vedervärdiga gudar och fyllt min arvedel med sina avskyvärdheter.

19 Herre, du min styrka och mitt försvar,min tillflykt på nödens dag,till dig skall hednafolken kommafrån jordens ändar och säga:"Bara lögn har våra fäder ärvt,förgängliga avgudar som inte kan hjälpa.

20 Kan väl en människa göra sig gudar?Nej, de gudarna är inga gudar."

21 Därför vill jag nu låta dem veta det,denna gång skall jag låta dem känna min hand och min makt.De skall inse att mitt namn är Herren.