1 Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem,

2 nämligen arvslotter genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen.

3 De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte givit någon arvedel bland dem.

4 Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gav man inte någon särskild del av landet utan bara några städer att bo i med tillhörande utmarker för deras boskap och deras övriga egendom.

5 Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.

6 Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: "Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea.

7 Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att bespeja landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening.

8 Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren, min Gud.

9 Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt skall i sanning vara din och dina barns arvedel för evig tid, därför att du i allt har följt Herren, min Gud.

10 Och se, nu har Herren, så som han lovade, låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år.

11 Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag, vare sig det gäller att strida eller vara ledare eller anförare.

12 Ge mig nu denna bergsbygd, som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, skall jag fördriva dem så som Herren har lovat."

13 Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.

14 Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud.

15 Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna.Landet hade nu ro från krig.