1 Då tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Hur länge skall ni lägga snaror med ord?Kom till förstånd, sedan kan vi tala.
3 Varför räknas vi som djuroch betraktas som dumma i era ögon?
4 Du som i vrede söndersliter din själ,skall jorden bli öde för din skulleller klippan flyttas från sin plats?
5 Sannerligen, den ogudaktiges ljus skall slocknaoch lågan av hans eld inte ge något sken.
6 Ljuset i hans tält skall bli mörktoch lampan slockna för honom.
7 Hans väldiga steg skall bli kortare,hans egna rådslag fälla honom.
8 Hans fötter leder honom till nätet,han vandrar mot snaran.
9 Snaran griper honom om hälen,fällan håller honom fast.
10 Ett rep har dolts för honom på marken,en fälla är lagd på stigen.
11 Skräck möter honom från alla håll,och jagar honom i hälarna.
12 Olyckan hungrar efter honom,hemsökelsen står redo att fälla honom.
13 Sjukdom äter upp hans hud,dödens förstfödde uppslukar hans lemmar.
14 Han rycks bort från sitt trygga tältoch drivs i väg till fasornas kung.
15 I hans tält får främlingar bo,svavel strös över hans boning.
16 Hans rötter förtorkas nertill,hans grenar vissnar upptill.
17 Hans minne utplånas från jorden,hans namn nämns inte på vägarna.
18 Han drivs från ljuset till mörkretoch jagas bort från världen.
19 Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk,ingen överlevande finns i hans hus.
20 De som bor i väst häpnar över hans ofärdsdag,de som bor i öst skälver av fasa.
21 Ja, så går det den orättfärdiges hem,så går det den plats där man ej känner Gud.