1 En dag när Jesus undervisade folket i templet och predikade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram

2 och frågade honom: "Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta och vem som har gett dig den fullmakten?"

3 Han svarade dem: "Jag har också en fråga. Säg mig:

4 Johannes dop, kom det från himlen eller från människor?"

5 De överlade med varandra och sade: "Svarar vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?

6 Säger vi: Från människor, kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet."

7 Och de svarade att de inte visste varifrån det var.

8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

9 Sedan berättade han denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård och arrenderade ut den till vingårdsarbetare och reste bort en längre tid.

10 När tiden var inne skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens avkastning. Men vingårdsarbetarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt.

11 Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och hånade och skickade i väg tomhänt.

12 Därefter sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och jagade bort.

13 Då sade vingårdens herre: Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son. Honom skall de väl ha respekt för.

14 Men när vingårdsarbetarna fick se honom, överlade de med varandra och sade: Här har vi arvtagaren! Låt oss döda honom, så får vi arvet.

15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?

16 Jo, han skall komma och döda dessa vingårdsarbetare och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Det får aldrig hända!"

17 Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med detta ord i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.

18 Var och en som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder."

19 De skriftlärda och översteprästerna ville nu gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var om dem han hade talat i denna liknelse.

20 De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några för att vakta på honom. Dessa skulle låtsas vara ärliga och söka få fast honom för något som han sade, så att man kunde utlämna honom åt överheten, åt landshövdingen.

21 De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg.

22 Är det rätt att vi betalar skatt till kejsaren eller inte?"

23 Men han genomskådade deras list och sade till dem:

24 "Visa mig ett mynt. Vems bild och inskrift har det?" De svarade: "Kejsarens".

25 Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."

26 Och de kunde inte få fast honom för något som han sade inför folket. De förundrade sig över hans svar och hade inget att säga.

27 Några sadduceer - dessa som förnekar att det finns någon uppståndelse - kom fram och ställde en fråga till Jesus:

28 "Mästare, Mose har gett oss den föreskriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.

29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös.

30 Den andre

31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju. De dog och lämnade inga barn efter sig.

32 Till slut dog också kvinnan.

33 Vem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."

34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta.

35 Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta.

36 Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn.

37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.

38 Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla."

39 Då sade några skriftlärda: "Mästare, du har rätt i vad du säger."

40 Och de vågade inte mer ställa någon fråga till honom.

41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son?

42 David säger ju själv i Psaltaren: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida,

43 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.

44 David kallar honom alltså Herre. Hur kan han då vara hans son?"

45 Medan allt folket hörde på, sade Jesus till sina lärjungar:

46 "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och att sitta på de främsta platserna i synagogorna och ha hedersplatserna vid festmåltiderna.

47 De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."