1 Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom.

2 De sade: "Inte under högtiden, för att det inte skall uppstå oro bland folket."

3 När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud.

4 Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan!

5 Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne.

6 Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.

7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

8 Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen.

9 Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

10 Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem.

11 När de hörde det blev de glada och lovade honom en summa pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.

12 På första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi skall gå och ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?"

13 Då sände han två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där kommer en man som bär en kruka vatten att möta er. Följ honom.

14 Och där han går in skall ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är rummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?

15 Då skall han visa er ett stort rum i övre våningen. Det är iordningställt och färdigt. Red till åt oss där."

16 Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de redde till påskalammet.

17 När det blev kväll, kom Jesus med de tolv.

18 Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Amen säger jag er: En av er kommer att utlämna mig - och han äter med mig."

19 Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag?"

20 Jesus svarade dem: "Det är en av er tolv, den som nu tillsammans med mig doppar i skålen.

21 Ty Människosonen går bort, så som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född."

22 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp."

23 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.

24 Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många.

25 Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."

26 När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.

27 Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras.

28 Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen."

29 Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det."

30 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig."

31 Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.

32 De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber."

33 Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest

34 och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."

35 Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund.

36 Han sade: "Abba, Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."

37 När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund?

38 Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."

39 Han gick bort igen och bad samma bön.

40 Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.

41 Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer.

42 Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här."

43 Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.

44 Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!"

45 När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom.

46 Och de grep Jesus och fängslade honom.

47 Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

48 Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig.

49 Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas."

50 Då övergav alla honom och flydde.

51 Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i.

52 Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.

53 De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.

54 Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.

55 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget.

56 Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.

57 Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom:

58 "Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer."

59 Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens.

60 Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?"

61 Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?"

62 Jesus svarade: " Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."

63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?

64 Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden.

65 Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag.

66 Medan Petrus befann sig nere på gården, kom en av översteprästens tjänsteflickor dit.

67 När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret."

68 Men han nekade: "Jag vet inte vad du talar om och begriper det inte." Sedan gick han ut på den yttre gården. Då gol tuppen.

69 Tjänsteflickan såg honom, och hon sade också till dem som stod i närheten: "Han är en av dem."

70 Men Petrus nekade igen. Efter en kort stund sade också de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé."

71 Men han förbannade och svor: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om."

72 Strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.