1 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön.

2 När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande

3 och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor.

4 Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.

5 Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar.

6 När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom

7 och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!"

8 Jesus hade just befallt honom: "Far ut ur mannen, du orene ande!"

9 Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."

10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

11 Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget.

12 De orena andarna bad honom: "Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem."

13 Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade.

14 De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt.

15 Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta.

16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen.

17 Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.

18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom.

19 Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."

20 Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.

21 När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön.

22 En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter

23 och bad honom enträget: "Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva."

24 Då gick Jesus med honom.Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.

25 Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.

26 Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne.

27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel.

28 Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk."

29 På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"

31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?"

32 Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta.

33 Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom.

34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!"

35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre?"

36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Tro endast."

37 Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes,

38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt.

39 Han gick in och sade till dem: "Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover."

40 Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg.

41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talita koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!"

42 Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad.

43 Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.