1 Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade:

2 "Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter."

3 Han svarade dem: "Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull?

4 Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.

5 Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva,

6 då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.

7 Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er:

8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

9 Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud."

10 Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå!

11 Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne."

12 Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?"

13 Jesus svarade: "Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten.

14 Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen."

15 Petrus sade då till honom: "Förklara denna liknelse för oss."

16 Jesus sade: "Är ni också fortfarande lika oförståndiga?

17 Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen går ner i magen och töms ut på avträdet?

18 Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren.

19 Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.

20 Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."

21 Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon.

22 Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt."

23 Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar."

24 Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus."

25 Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!"

26 Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."

27 Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord."

28 Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.

29 Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där.

30 Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem.

31 Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.

32 Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen."

33 Lärjungarna frågade honom: "Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?"

34 Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju bröd och några små fiskar."

35 Då befallde han folket att slå sig ner på marken.

36 Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket.

37 Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla.

38 De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.

39 Och sedan han sänt i väg folket, steg han i båten och kom över till Magadans område.