1 Jesus talade än en gång till dem i liknelser:

2 "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son.

3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.

4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!

5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer.

6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem.

7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad.

8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.

9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.

10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.

11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder.

12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg.

13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder.

14 Ty många är kallade, men få är utvalda."

15 Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade.

16 De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika.

17 Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?"

18 Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?

19 Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar,

20 och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"

21 De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."

22 När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.

23 Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus - de påstår att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom:

24 "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.

25 Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror.

26 På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju.

27 Sist av alla dog hustrun.

28 Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."

29 Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt.

30 Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.

31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er:

32 Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte en Gud för döda utan för levande."

33 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom.

35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade:

36 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?"

37 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.

38 Detta är det största och främsta budet.

39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.

40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

41 Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem:

42 "Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids".

43 Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga:

44 Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.

45 Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"

46 Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.