1 När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar:

2 "Ni vet att det om två dagar är påsk. Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas."

3 Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats.

4 De planerade att gripa Jesus med list och döda honom.

5 Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."

6 När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania,

7 kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords.

8 När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri?

9 Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga."

10 Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig.

11 De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.

12 När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning.

13 Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

14 Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna

15 och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom.

16 Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

17 Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?"

18 Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet med mina lärjungar."

19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

20 På kvällen låg Jesus till bords med de tolv.

21 Medan de åt, sade han: "Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig."

22 Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag, Herre?"

23 Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig.

24 Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född."

25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."

26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp."

27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den.

28 Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

29 Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike."

30 När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.

31 Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras.

32 Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen."

33 Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det."

34 Jesus sade till honom: "Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig."

35 Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Så sade också alla de andra lärjungarna.

36 Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt här, medan jag går dit bort och ber."

37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom,

38 och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig."

39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."

40 När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig?

41 Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."

42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja."

43 Han kom tillbaka och fann ännu en gång att de sov, så tunga av sömn var deras ögon.

44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord.

45 Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Se, stunden har kommit, då Människosonen skall överlämnas i syndares händer.

46 Stig upp, låt oss gå. Se, han som förråder mig är nu här."

47 Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utskickad av översteprästerna och folkets äldste.

48 Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, han är det, grip honom."

49 Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi", och kysste honom.

50 Jesus sade till honom: "Min vän, varför är du här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.

51 En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

52 Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd.

53 Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar?

54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?"

55 I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Var dag har jag suttit i templet och undervisat utan att ni grep mig.

56 Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

57 De som hade gripit Jesus, förde honom till översteprästen Kajfas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.

58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.

59 Översteprästerna och hela Stora rådet sökte nu skaffa fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden.

60 Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män

61 som sade: "Han har sagt att han kan bryta ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar."

62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig?"

63 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son."

64 Jesus sade till honom: "Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."

65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen.

66 Vad anser ni?" De svarade: "Han är skyldig till döden."

67 Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp

68 och ropade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

69 Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sade: "Du var också tillsammans med Jesus från Galileen."

70 Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du menar."

71 När han sedan gick ut i porten, fick en annan tjänsteflicka se honom, och hon sade till dem som var där: "Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret."

72 Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen."

73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig."

74 Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen." Och strax gol tuppen.

75 Då kom Petrus ihåg det ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.