1 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru.

2 De sade: "Är då Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?" Och Herren hörde detta.

3 Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.

4 Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: "Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet." Och de gick dit ut alla tre.

5 Då steg Herren ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit.

6 Och han sade:"Hör nu mina ord.Om det finns en Herrens profet ibland er,ger jag mig till känna för honom i en syn,och talar med honom i en dröm.

7 Men så gör jag inte med min tjänare Mose.I hela mitt hus är han betrodd.

8 Jag talar ansikte mot ansikte med honom,tydligt och inte i gåtor,och han får se Herrens gestalt.Fruktar ni då inte att tala illa om min tjänare Mose?"

9 Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.

10 När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk.

11 Då sade Aron till Mose: "O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått.

12 Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet."

13 Då ropade Mose till Herren: "O, Gud, gör henne frisk!"

14 Herren svarade Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan skall hon tas emot igen."

15 I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.