1 Vid Babels floderdär satt vi och grät,när vi tänkte på Sion.

2 I pilträden som fanns därhängde vi upp våra harpor.

3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.De som plågade oss bad oss vara glada:"Sjung för oss en av Sions sånger!"

4 Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sångi främmande land?

5 Om jag glömmer dig, Jerusalem,må min högra hand glömma att spela.

6 Min tunga må fastna i gommenom jag inte tänker på dig,om jag inte låter Jerusalemvara min högsta glädje.

7 Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,hur de ropade: "Riv ner, riv nerända till grunden!"

8 Du Babels dotter, dömd till undergång,salig är den som får vedergälla digför allt vad du har gjort oss.

9 Salig är den som griper dina späda barnoch krossar dem mot klippan.