32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare."
7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
22 Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln,dina synder som en sky.Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.
13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.
15 Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!"
14 men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.
13 Riv sönder era hjärtan, inte era kläder,och vänd om till Herren, er Gud.Ty nådig och barmhärtig är han,sen till vrede och stor i nåd,och han ångrar det onda.
12 Men nu, säger Herren,vänd om till mig av hela ert hjärta,med fasta, gråt och klagan.
21 Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar.
10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."
5 Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.
38 Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.
1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad.
7 Den ogudaktige må överge sin väg,den orättfärdige sina tankaroch vända om till Herren,så skall han förbarma sig över honom,och till vår Gud,ty han skall ge mycken förlåtelse.
21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö.
19 Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig.
19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade
17 Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här."
9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.
1 Herrens ord kom till mig. Han sade:
2 "Vad menar ni med att bruka detta ordspråk om Israels land:"Fäderna har ätit sura druvor,och barnens tänder blir ömma"?
3 Så sant jag lever, säger Herren, Herren, ni skall inte längre ha orsak att använda detta ordspråk i Israel.
4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö.
5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt,
6 om han inte håller offermåltid på bergen och inte upplyfter sina ögon till Israels hus avgudar, om han inte kränker sin nästas hustru eller kommer vid en kvinna som har sin månadsblödning,
7 om han inte förtrycker någon utan ger tillbaka den pant han har fått för skuld, om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne,
8 om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor,
9 om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och skall förvisso få leva, säger Herren, Herren.
10 Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder
11 som han själv inte gjorde, ja, till och med håller offermåltid på bergen, kränker sin nästas hustru,
12 förtrycker den behövande och den fattige, rånar, inte ger tillbaka pant, lyfter blicken till avgudar, bedriver vidriga ting,
13 ockrar och tar oskälig ränta - skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, därför skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.
14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt:
15 Han håller inte offermåltid på bergen, han lyfter inte blicken till Israels hus avgudar, han kränker inte sin nästas hustru,
16 han förtrycker inte någon, han kräver inte pant, han rånar inte utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne,
17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar - då skall han inte dö genom sin fars missgärning utan skall förvisso få leva.
18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.
19 Men ni frågar: "Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?" Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva.
20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.
21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö.
22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva.
23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.
24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.
25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta?
26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö.
27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat.
28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö.
29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! - Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?
30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.
31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?
32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.
30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.
32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.
1 I åttonde månaden av Darejaves andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
2 Herren var vred på era fäder.
3 Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot.
4 Var inte som era fäder. För dem predikade gångna tiders profeter och sade: "Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar. Men de lyssnade inte och aktade inte på mig, säger Herren.
5 Era fäder, var är de?Och profeterna, lever de kvar för evigt?
6 Nej, men mina ord och mina stadgarsom jag gav mina tjänare profeterna,de nådde era fäder.Och de vände om och sade:Som Herren Sebaot hade beslutat att göra med ossenligt våra vägar och våra gärningar,så har han också handlat med oss."
7 På tjugofjärde dagen i elfte månaden, som är månaden Sebat, i Darejaves andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
8 Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita.
9 Jag frågade: "Min herre, vilka är dessa?" Ängeln som talade med mig sade: "Jag vill låta dig se vilka de är."
10 Mannen som stod bland myrtenträden svarade: "Det är dessa som Herren har sänt att fara omkring på jorden."
11 Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: "Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla."
12 Då sade Herrens ängel: " Herre Sebaot, hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din förbittring mot dem nu i sjuttio år."
13 Herren svarade den ängel som talade med mig, med goda och tröstande ord.
14 Och ängeln som talade med mig sade sedan: "Ropa ut: Så säger Herren Sebaot:Jag nitälskar för Jerusalemoch brinner av nit för Sion.
15 Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra,ty medan jag endast var lite vredhjälpte de ondskan att förökas.
16 Därför säger Herren så:Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet.Mitt hus skall byggas där,säger Herren Sebaot,och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.
17 Ropa ut än en gång:Så säger Herren Sebaot:Än en gång skall mina städer flöda över av det som är gott.Herren skall än en gång trösta Sion,än en gång skall han utvälja Jerusalem."
18 Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var fyra horn.
19 Jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa?" Han svarade mig: "Det är dessa horn som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem."
20 Och Herren lät mig se fyra smeder.
21 Jag frågade: "Varför har dessa kommit och vad skall de göra?" Han svarade: "Där är de horn som skingrade Juda, så att ingen kunde lyfta upp huvudet. Men smederna har kommit för att förskräcka dem och slå av hornen på de hednafolk som har lyft sitt horn mot Juda land, för att skingra dem som bor där."
1 Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.
2 Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden.
3 De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem.
4 Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på detta sätt.
5 Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. Ty de flesta hade inte firat den, så som det var skrivet.
6 Ilbuden begav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade: "Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då skall han vända om till den kvarleva av er som har räddats undan de assyriska kungarnas hand.
7 Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett.
8 Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom, som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren, er Gud, så skall hans brinnande vrede vändas från er.
9 Ty om ni vänder om till Herren, skall era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Ty Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall inte vända sitt ansikte från er, när ni vänder om till honom."
10 Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem.
11 Dock fanns det några i Aser, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem.
12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.
13 Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden.
14 De stod upp och avlägsnade de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal.
15 Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus.
16 De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna.
17 Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren.
18 Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: " Herren, den gode, må förlåta var och en
19 som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, Herren, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning."
20 Och Herren hörde Hiskia och helade folket.
21 De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument, Herren till ära.
22 Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud.
23 Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna.
24 Hiskia, Juda kung, hade som offergåva givit församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva givit 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig.
25 Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda.
26 Glädjen var stor i Jerusalem, ty alltsedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inte något sådant som detta skett i Jerusalem.
27 Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.
8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.