Milagres de Jesus

27 Jag säger er sanningen: Bland dem som står här finns några som inte skall smaka döden, förrän de får se Guds rike."

28 Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.

29 Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita.

30 Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia

31 och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem.

38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt.

39 Han gick in och sade till dem: "Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover."

40 Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg.

41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talita koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!"

42 Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad.

12 När Jesus uppehöll sig i en av städerna, fanns där en man som var full av spetälska. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och bad: "Herre, om du vill kan du göra mig ren."

13 Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Och genast lämnade spetälskan honom.

11 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som 'korban', som offergåva,

12 då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor.

13 Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."

14 Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå:

15 Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne."

1 När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket, gick han in i Kapernaum.

2 En officer där hade en tjänare som han satte stort värde på. Tjänaren var sjuk och låg för döden.

3 Då officeren fick höra talas om Jesus, skickade han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och bota hans tjänare.

4 De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör detta för honom.

5 Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."

6 Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset, då officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak.

7 Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk.

8 Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det."

9 När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro."

10 Och de som skickats ut vände tillbaka och fann tjänaren frisk.

24 När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala om honom till folket: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?

25 Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? De som bär fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen.

26 Eller vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, säger jag er: ännu mer än en profet.

27 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.

28 Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns det ingen som är större än Johannes. Men den mindre i Guds rike är större än han.

29 Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop.

30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.

1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom.

2 Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom.

3 Jesus frågade de laglärda och fariseerna: "Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?"

4 Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå.

22 En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut,

23 och medan de seglade somnade han. Då for en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de kom i sjönöd.

24 De gick då fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt.

25 Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Både vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom."

22 En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter

23 och bad honom enträget: "Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva."

24 Då gick Jesus med honom.Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.

29 När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom.

30 Två blinda satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi, ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"

31 Folket uppmanade dem strängt att tiga. Men de ropade ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"

32 Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag skall göra för er?"

33 De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!"

34 Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

10 Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville nämligen ha något att anklaga honom för.

11 Han svarade dem: "Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten?

12 Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten."

13 Sedan sade han till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra.

14 När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom

15 och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet.

16 Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom."

17 Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!"

18 Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad.

20 När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten.

21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat."

22 Jesus svarade dem: "Tro på Gud!

23 Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske.

24 Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.

25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."

50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.

51 Men Jesus sade: "Låt det vara nog med detta!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.

23 När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan,

24 sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom.

25 Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp.

18 Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen."

19 Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med.

37 Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.

38 Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"

39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.

40 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"

41 Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"

27 Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!"

28 Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre."

29 Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er."

30 Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta."

31 Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.

3 Då förde man till honom en lam som bars av fyra män.

4 Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på.

5 Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."

6 Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan:

7 "Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud."

8 Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan?

9 Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå?

10 Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder." Och han sade till den lame:

11 "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!"

12 Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Något sådant har vi aldrig sett."

32 Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen."

33 Lärjungarna frågade honom: "Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?"

34 Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju bröd och några små fiskar."

35 Då befallde han folket att slå sig ner på marken.

36 Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket.

37 Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla.

38 De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.

30 Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne.

31 Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

2 Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, kan du göra mig ren."

3 Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska.

4 Och Jesus sade till honom: "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem."

1 På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där.

2 Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet.

3 När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin."

4 Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit."

5 Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er."

6 Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.

7 Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden.

8 Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det.

9 Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen

10 och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu."

11 Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

15 På kvällen kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."

16 Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta."

17 De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar här."

18 Han sade: "Hämta hit dem till mig."

19 Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket.

20 Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.

21 De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

35 Det var redan sent på dagen, när hans lärjungar kom fram till honom och sade: "Den här platsen ligger ödsligt till, och det är redan sent.

36 Sänd i väg folket, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta."

37 Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Skall vi gå och köpa bröd för två hundra denarer och ge dem att äta?"

38 Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."

39 Då befallde han att alla skulle slå sig ner i gröngräset i skilda matlag.

40 De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.

41 Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud och bröt bröden och gav åt sina lärjungar, för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick.

42 Och alla åt och blev mätta.

43 Sedan plockade lärjungarna upp brödstyckena och det som blev över av fiskarna, tolv korgar fulla.

44 Det var fem tusen män som hade ätit.

19 När de hade kommit ungefär tjugofem eller trettio stadier ut, fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta.

20 Men han sade till dem: "Det är jag. Var inte förskräckta!"

21 De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg.

21 Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon.

22 Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt."

23 Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar."

24 Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus."

25 Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!"

26 Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."

27 Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord."

28 Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.

24 Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt.

25 En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter.

26 Det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.

27 Jesus sade till henne: "Låt barnen först få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."

28 Hon svarade honom: "Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor."

29 Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter."

30 Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.

31 Därefter lämnade han Tyrus område och tog vägen över Sidon och gick sedan genom Dekapolis område till Galileiska sjön.

32 Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom.

33 Då tog han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga

34 och såg upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" - det betyder: Öppna dig!

35 Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.

36 Jesus förbjöd dem att tala om detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare var de att göra det känt.

37 Och folk blev utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott. De döva får han att höra och de stumma att tala."

27 När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna.

28 Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"

29 Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden.

30 Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion", eftersom många onda andar hade farit in i honom.

31 Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.

32 Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han.

33 De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.

34 När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet.

35 Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan.

1 Därefter uppenbarade sig Jesus än en gång för lärjungarna. Det var vid Tiberias sjö, och det gick till så här:

2 Simon Petrus och Thomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans.

3 Simon Petrus sade till dem: "Jag ger mig ut och fiskar." De andra sade: "Vi går också med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.

4 Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var han.

5 Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni något att äta?" De svarade: "Nej."

6 Han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken.

7 Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren." När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön.

8 De andra lärjungarna kom efter i båten. De var inte långt från land.

9 När de kom i land, fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd.

10 Jesus sade till dem: "Bär hit av fisken som ni fått."

11 Simon Petrus steg i båten och drog in nätet. Det var fullt av stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder.

22 De kom till Betsaida. Där förde man en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen.

23 Då tog han den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?"

24 Han spärrade upp ögonen och sade: "Jag ser människorna gå omkring, och de ser ut som träd."

25 Då lade Jesus än en gång händerna på hans ögon, och den blinde såg nu bra och var botad. Han såg allt tydligt och klart.

26 Jesus sände hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"

6 En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad.

7 De skriftlärda och fariseerna iakttog Jesus noga för att se, om han skulle bota någon på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för.

8 Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom hit." Då reste han sig och gick fram.

9 Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?"

10 Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck ut din hand." Mannen gjorde det och hans hand var nu frisk.

43 Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota.

44 Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, och genast stannade blödningen.

45 Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Då alla nekade, sade Petrus: "Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig."

46 Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig."

47 När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad.

48 Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."

12 När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig.

13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid?

14 Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.

23 Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek:

24 "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige."

25 Men Jesus sade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!"

26 Den orene anden ryckte i mannen och skrek och for ut ur honom.

2 Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna."

3 Några skriftlärda tänkte: "Han hädar."

4 Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan?

5 Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå?

6 Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!"

7 Då steg mannen upp och gick hem.

22 Sedan förde man till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom, så att den stumme talade och såg.

5 Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom:

6 "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor."

7 Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?"

8 Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.

9 Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."

10 När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.

11 Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket.

12 Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder."

13 Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk.

35 När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde.

36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på.

37 Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi,

38 och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!"

39 De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!"

40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom frågade Jesus:

41 "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se."

42 Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig."

43 Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.

1 En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.

2 Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och det var hennes bror Lasarus som var sjuk.

3 Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den som du har kär ligger sjuk."

4 Jesus hörde det och sade: "Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den."

5 Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.

6 När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han två dagar där han befann sig.

7 Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."

8 Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen."

9 Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus.

10 Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom."

11 Sedan han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka honom."

12 Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han, så blir han frisk."

13 Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn.

14 Nu sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död.

1 Vid den tiden hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och man hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem:

2 "Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta.

3 Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån."

4 Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?"

5 Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de.

6 Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket, och de gjorde så.

7 De hade också några små fiskar, och efter att ha tackat Gud sade han att också de skulle sättas fram.

8 Alla åt och blev mätta, och de plockade upp de stycken som blivit över, sju korgar.

9 Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.

28 När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen.

29 Nu skrek de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"

30 Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade.

31 De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden."

32 Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet.

33 De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta.

34 Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se honom, bad de att han skulle lämna deras område.

17 En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande.

18 Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte."

19 Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!"

20 Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga.

21 Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn.

22 Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!"

23 Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror."

24 Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"

25 Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!"

26 Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död.

27 Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp.

41 Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom.

42 Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom.

32 Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom.

33 När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade.

1 En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand.

2 Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för.

3 Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig fram."

4 Sedan frågade han dem: "Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" Men de teg.

5 Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: "Räck ut din hand." Han räckte ut handen, och den var nu frisk.

32 Medan de var på väg ut, se, då förde man till honom en man som var stum och besatt.

33 Och när han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel."

1 En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord,

2 fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten.

3 Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten.

4 När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst."

5 Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten."

6 De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder.

7 Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.

8 När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa."

9 Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått,

10 också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Frukta inte. Härefter skall du fånga människor."

11 Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.

23 Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom.

24 Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov.

25 De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under."

26 Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt.

27 Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."

46 De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son.

47 Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!"

48 Många sade till honom strängt att han skulle tiga. Men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!"

49 Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" Man gjorde det och sade till den blinde: "Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig."

50 Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus,

51 och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!"

52 Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.

12 Vid dagens slut kom de tolv fram och sade till honom: "Låt folket skiljas åt, så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Vi är ju här på en öde plats."

13 Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket."

14 Det var ungefär fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: "Låt folket slå sig ner i matlag, omkring femtio i varje."

15 De gjorde så och lät alla slå sig ner.

16 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, välsignade dem och bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle sätta fram åt folket.

17 Alla åt och blev mätta. Och de stycken som blev över efter dem plockades upp, tolv korgar.

22 En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut,

23 och medan de seglade somnade han. Då for en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de kom i sjönöd.

24 De gick då fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt.

25 Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Både vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom."

26 De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen.

11 Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig.

12 När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom",

13 och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud.

38 Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn.

39 En ande sliter i pojken, och så skriker han plötsligt till. Den sliter i honom och fradgan står kring munnen på honom, och den vill knappast lämna honom och sluta misshandla honom.

40 Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut anden, men de kunde inte."

41 Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son!"

42 Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och slet och ryckte i honom. Men Jesus talade strängt till den orene anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far.

43 Och alla häpnade över Guds väldiga makt.Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar:

25 Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön.

25 Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.

26 Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne.

27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel.

28 Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk."

29 På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

18 Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus.

19 Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus.

20 Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder."

21 De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud."

22 Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan?

23 Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå!

24 Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!"

25 Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud.

24 De gick sedan till Kapernaum, och de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?"

25 "Jo", svarade han. Sedan Petrus hade kommit hem, frågade Jesus honom, innan Petrus hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?"

26 Han svarade: "Av andra". Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria.

27 Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt. Ta det och ge åt dem för min och din räkning."

11 På sin färd till Jerusalem tog Jesus vägen genom Samarien och Galileen.

12 När han var på väg in i en by, kom tio spetälska män emot honom. De stannade på avstånd

13 och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!"

14 Då han fick se dem, sade han: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena.

15 Och när en av dem såg att han hade blivit botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst

16 och föll ner för Jesu fötter och tackade honom. Och han var samarit.

17 Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio?

18 Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?"

19 Och han sade till honom: "Stig upp och gå! Din tro har frälst dig."

1 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön.

2 När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande

3 och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor.

4 Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.

5 Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar.

6 När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom

7 och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!"

8 Jesus hade just befallt honom: "Far ut ur mannen, du orene ande!"

9 Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."

10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

11 Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget.

12 De orena andarna bad honom: "Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem."

13 Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade.

14 De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt.

49 Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre."

50 Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen."

51 När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor.

52 Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover."

53 Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.

54 Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!"

55 Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta.

56 Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

46 Så kom han tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kapernaum.

47 När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden.

48 Jesus sade till honom: "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte."

49 Mannen sade till honom: "Herre, kom ner innan mitt barn dör!"

50 Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick.

51 Och medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som sade att hans son levde.

52 Han frågade vid vilken timme han hade blivit bättre. De svarade: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom."

53 Då förstod fadern att det hade hänt just den timme då Jesus hade sagt till honom: "Din son lever." Och han själv och hela hans familj kom till tro.

54 Detta var det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.

40 En spetälsk kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren."

41 Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!"

42 Genast försvann spetälskan och han blev ren.

1 När Jesus kom gående fick han se en man som var blind från födelsen.

2 Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?"

3 Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.

4 Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta.

5 När jag är i världen, är jag världens ljus."

6 När han hade sagt detta, spottade han på marken, gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon

7 och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam." - Ordet Siloam betyder "utsänd". - Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.

31 Vad skall jag då likna människorna i detta släkte vid? Vad liknar de?

32 De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi har spelat flöjt för er, och ni har inte dansat. Vi har sjungit sorgesånger, och ni har inte gråtit.

33 Johannes Döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och ni säger: Han har en ond ande.

34 Människosonen kom, och han äter och dricker, och ni säger: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare!

35 Så har Visheten fått rätt av alla sina barn."

36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords.

37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja

38 Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne.

39 Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.

6 Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra.

7 Filippus svarade: "Bröd för två hundra denarer räcker inte för att alla skall få ett stycke var."

8 En annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sade till honom:

9 "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?"

10 Jesus sade: "Låt folket slå sig ner" - det var gott om gräs på det stället - och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män.

11 Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha.

12 När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört."

13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de stycken som hade blivit över av de fem kornbröden när de ätit.

18 När Jesus tidigt på morgonen vände tillbaka till staden, blev han hungrig.

19 Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig någonsin skall det växa frukt på dig." Och genast vissnade fikonträdet.

20 När lärjungarna såg det, blev de mycket förvånade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?"

21 Jesus svarade dem: "Amen säger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara kunna göra det jag gjorde med fikonträdet. Ni skall också kunna säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske.

22 Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror."

1 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem.

2 Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar,

3 och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.

5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.

6 Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?"

7 Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig."

8 Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!"

9 Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.Men det var sabbat den dagen,

20 Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.

21 Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."

22 Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad.

48 Han såg hur medtagna lärjungarna var av rodden, därför att de hade vinden emot sig. Vid fjärde nattväkten kom han till dem, gående på sjön. Han skulle just gå förbi dem,

49 men när de fick se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad, och de skrek.

50 Ty alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."

51 Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av häpnad,

14 Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig.