21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?"
22 Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.
21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?"
22 Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.
21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?"
22 Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.
35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder."
14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.
15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.
15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade
25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."
25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."
5 Du, Herre, är god och vill förlåta,du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.
5 Du, Herre, är god och vill förlåta,du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.
5 Du, Herre, är god och vill förlåta,du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.
3 Låt ej godhet och sanning vika ifrån dig.Bind dem om din hals,skriv dem på ditt hjärtas tavla,
4 så skall du finna nåd och få gott förståndi Guds och människors ögon.
12 Och förlåt oss våra skulder,såsom också vi förlåter demsom står i skuld till oss.
34 Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.
4 Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom."
32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.
13 Den som döljer sina överträdelser går det ej väl,den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.
38 Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.
2 Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
12 Så långt som öster är från västerlåter han våra överträdelser vara från oss.
11 Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!"
13 Riv sönder era hjärtan, inte era kläder,och vänd om till Herren, er Gud.Ty nådig och barmhärtig är han,sen till vrede och stor i nåd,och han ångrar det onda.
37 Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.
37 Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.
37 Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.
5 Då uppenbarade jag min synd för dig,jag dolde inte min missgärning.Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
38 Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er,
39 och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.
25 Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet,efter mina händers renhet inför hans ögon.
13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.
13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.
13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.
7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd
7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd
31 Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på democh övergav dem inte.Ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."
25 Det är jag, jag som för min egen skullstryker ut dina överträdelser,dina synder kommer jag inte mer ihåg.
25 Det är jag, jag som för min egen skullstryker ut dina överträdelser,dina synder kommer jag inte mer ihåg.
13 Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.
14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.
15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.
18 Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.
30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.
14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.
7 Saliga är de barmhärtiga,de skall få barmhärtighet.
1 Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.
2 Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden.
3 De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem.
4 Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på detta sätt.
5 Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. Ty de flesta hade inte firat den, så som det var skrivet.
6 Ilbuden begav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade: "Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då skall han vända om till den kvarleva av er som har räddats undan de assyriska kungarnas hand.
7 Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett.
8 Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom, som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren, er Gud, så skall hans brinnande vrede vändas från er.
9 Ty om ni vänder om till Herren, skall era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Ty Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall inte vända sitt ansikte från er, när ni vänder om till honom."
10 Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem.
11 Dock fanns det några i Aser, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem.
12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.
13 Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden.
14 De stod upp och avlägsnade de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal.
15 Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus.
16 De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna.
17 Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren.
18 Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: " Herren, den gode, må förlåta var och en
19 som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, Herren, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning."
20 Och Herren hörde Hiskia och helade folket.
21 De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument, Herren till ära.
22 Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud.
23 Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna.
24 Hiskia, Juda kung, hade som offergåva givit församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva givit 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig.
25 Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda.
26 Glädjen var stor i Jerusalem, ty alltsedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inte något sådant som detta skett i Jerusalem.
27 Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.
9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
18 Vem är en Gud som du,som förlåter missgärningoch inte tillräknar överträdelseför kvarlevan av sin arvedel.Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,ty han har behag till nåd.
9 Den som skyler synd främjar kärlek,den som river upp en sak splittrar nära vänner.
14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.
15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem.
12 Jag skall i nåd förlåta demderas missgärningar,och deras synderskall jag aldrig mer komma ihåg.
1 Han sade vidare:Om en man skiljer sigfrån sin hustruoch hon går ifrån honomoch blir en annan mans hustru,får han då komma tillbaka till henne?Skulle inte då det landet bli orenat?Du har bedrivit otukt med många älskareoch du skulle komma tillbaka till mig? säger Herren.
2 Lyft blicken mot de kala höjderna och se:Var har du inte låtit skända dig?Vid vägarna satt du och väntade på demsom en arab i öknen.Du orenade landet genom din otukt och din ondska.
3 Därför hölls regnskurarna tillbakaoch inget vårregn föll.Men du hade en äktenskapsbryterskas pannaoch ville inte skämmas.
4 Ändå har du nyss ropat till mig:"Min fader! Min ungdoms vän är du!"
5 "Kan han då vara vred för evigtoch hålla fast vid sin vrede för alltid?"Så talade du och gjorde allt ont du kunde.
6 I kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrivit otukt.
7 Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig sedan hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda såg det.
8 Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och givit henne skilsmässobrev för hennes äktenskapsbrotts skull, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det, utan gick på samma sätt bort och bedrev otukt.
9 Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä.
10 Trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta utan endast i hyckleri, säger Herren.
11 Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig vara rättfärdigare än det otrogna Juda.
12 Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger Herren, och skall inte vara vred för evigt.
13 Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14 Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.
15 Jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.
16 När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då skall man inte mer tala om Herrens förbundsark eller tänka på den. Man skall inte komma ihåg den eller sakna den och man skall inte göra någon ny.
17 På den tiden skall man kalla Jerusalem " Herrens tron", och alla hednafolk skall samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hårda hjärtan.
18 På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skall de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
19 Jag sade:"Vilken plats skall jag inte låta dig få bland barnen,och vilket ljuvligt land skall jag inte ge dig,den allra härligaste arvedel bland folken."Och jag sade: "Då skall ni kalla mig faderoch inte mer vända er bort från mig."
20 Men som när en hustru är otrogen mot sin man,så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig,säger Herren.
21 Därför hörs rop på de kala höjderna,gråt och böner från Israels barn,ty de har gått på villovägaroch glömt Herren, sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!Jag skall bota er från er otrohet.Se, vi kommer till dig,ty du är Herren, vår Gud.
23 Sannerligen, förgäves var vårt hopp till höjderna,vårt larm på bergen.Sannerligen, hos Herren, vår Gud,finns frälsning för Israel.
24 Men allt ifrån vår ungdomhar skammens gud ätit upp frukten av våra fäders arbete,deras får och nötboskap,deras söner och döttrar.
25 Låt oss nu ligga här i vår skam,och låt vanära täcka oss.För vi har syndat mot Herren, vår Gud,vi och våra fäder,från vår ungdom ända till denna dag.Vi har inte lyssnat till Herrens, vår Guds, röst.
5 Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket.
6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta.
7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg.
8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.
7 Den ogudaktige må överge sin väg,den orättfärdige sina tankaroch vända om till Herren,så skall han förbarma sig över honom,och till vår Gud,ty han skall ge mycken förlåtelse.
7 Den ogudaktige må överge sin väg,den orättfärdige sina tankaroch vända om till Herren,så skall han förbarma sig över honom,och till vår Gud,ty han skall ge mycken förlåtelse.
14 men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.