1 David consulted with the captains of thousands and of hundreds, even with every leader. 2 David said to all the assembly of Israel, "If it seems good to you, and if it is of Yahweh our God, let’s send word everywhere to our brothers who are left in all the land of Israel, with whom the priests and Levites are in their cities that have pasture lands, that they may gather themselves to us. 3 Also, let’s bring the ark of our God back to us again, for we didn’t seek it in the days of Saul."

4 All the assembly said that they would do so, for the thing was right in the eyes of all the people. 5 So David assembled all Israel together, from the Shihor River of Egypt even to the entrance of Hamath, to bring God’s ark from Kiriath Jearim.

6 David went up with all Israel to Baalah, that is, to Kiriath Jearim, which belonged to Judah, to bring up from there God Yahweh’s ark that sits above the cherubim, that is called by the Name. 7 They carried God’s ark on a new cart, and brought it out of Abinadab’s house; and Uzza and Ahio drove the cart. 8 David and all Israel played before God with all their might, even with songs, with harps, with stringed instruments, with tambourines, with cymbals, and with trumpets.

9 When they came to Chidon’s threshing floor, Uzza put out his hand to hold the ark, for the oxen stumbled. 10 Yahweh’s anger burned against Uzza, and he struck him because he put his hand on the ark; and he died there before God. 11 David was displeased, because Yahweh had broken out against Uzza. He called that place Perez Uzza, to this day. 12 David was afraid of God that day, saying, "How can I bring God’s ark home to me?" 13 So David didn’t move the ark with him into David’s city, but carried it aside into Obed-Edom the Gittite’s house. 14 God’s ark remained with the family of Obed-Edom in his house three months; and Yahweh blessed Obed-Edom’s house and all that he had.

1 Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla furstarna.

2 Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig till oss;

3 och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade vi icke efter den.»

4 Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty förslaget behagade hela folket.

5 Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.

6 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter vilken den hade fått sitt namn.

7 Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen.

8 Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt, med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.

9 Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för att fatta I arken, ty oxarna snavade.

10 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned död där inför Gud.

11 Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så <b>hade brutit ned Ussa</b>; och han kallade det stället <b>Peres-Ussa</b>, såsom det heter ännu i dag.

12 Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?»

13 Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.

14 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt vad som hörde honom till.