1 The child Samuel ministered to Yahweh before Eli. Yahweh’s word was rare in those days. There were not many visions, then. 2 At that time, when Eli was laid down in his place (now his eyes had begun to grow dim, so that he could not see), 3 and God’s lamp hadn’t yet gone out, and Samuel had laid down in Yahweh’s temple where God’s ark was, 4 Yahweh called Samuel. He said, "Here I am."

5 He ran to Eli and said, "Here I am; for you called me."

He said, "I didn’t call. Lie down again."

He went and lay down. 6 Yahweh called yet again, "Samuel!"

Samuel arose and went to Eli and said, "Here I am; for you called me."

He answered, "I didn’t call, my son. Lie down again." 7 Now Samuel didn’t yet know Yahweh, neither was Yahweh’s word yet revealed to him. 8 Yahweh called Samuel again the third time. He arose and went to Eli and said, "Here I am; for you called me."

Eli perceived that Yahweh had called the child. 9 Therefore Eli said to Samuel, "Go, lie down. It shall be, if he calls you, that you shall say, ‘Speak, Yahweh; for your servant hears.’" So Samuel went and lay down in his place. 10 Yahweh came, and stood, and called as at other times, "Samuel! Samuel!"

Then Samuel said, "Speak; for your servant hears."

11 Yahweh said to Samuel, "Behold, I will do a thing in Israel at which both the ears of everyone who hears it will tingle. 12 In that day I will perform against Eli all that I have spoken concerning his house, from the beginning even to the end. 13 For I have told him that I will judge his house forever for the iniquity which he knew, because his sons brought a curse on themselves, and he didn’t restrain them. 14 Therefore I have sworn to the house of Eli that the iniquity of Eli’s house shall not be removed with sacrifice or offering forever."

15 Samuel lay until the morning, and opened the doors of Yahweh’s house. Samuel was afraid to show Eli the vision. 16 Then Eli called Samuel and said, "Samuel, my son!"

He said, "Here I am."

17 He said, "What is the thing that he has spoken to you? Please don’t hide it from me. God do so to you, and more also, if you hide anything from me of all the things that he spoke to you."

18 Samuel told him every bit, and hid nothing from him.

He said, "It is Yahweh. Let him do what seems good to him."

19 Samuel grew, and Yahweh was with him and let none of his words fall to the ground. 20 All Israel from Dan even to Beersheba knew that Samuel was established to be a prophet of Yahweh. 21 Yahweh appeared again in Shiloh; for Yahweh revealed himself to Samuel in Shiloh by Yahweh’s word.

1 Så gjorde nu den unge Samuel tjänst inför HERREN under Eli. Och HERRENS ord var sällsynt på den tiden, profetsyner voro icke vanliga.

2 Då nu en gång Eli, vilkens ögon hade begynt att bliva skumma, så att han icke kunde se, låg och sov på sin plats,

3 innan ännu Guds lampa hade slocknat, och medan också Samuel låg och sov, då hände sig i HERRENS tempel, där Guds ark stod,

4 att HERREN ropade på Samuel Denne svarade: »Här är jag.»

5 Därefter skyndade han till Eli och sade: »Här är jag; du ropade ju på mig.» Men han svarade: »Jag har icke ropat; gå tillbaka och lägg dig.» Och han gick och lade sig.

6 Men HERREN ropade ännu en gång på Samuel; och Samuel stod upp och gick till Eli och sade: »Här är jag; du ropade ju på mig.» Men han svarade: »Jag har icke ropat, min son; gå tillbaka och lägg dig.»

7 Samuel hade nämligen ännu icke lärt att känna igen HERREN, och ännu hade icke något HERRENS ord blivit uppenbarat för honom.

8 Men HERREN ropade åter på Samuel, för tredje gången; och han stod upp och gick till Eli och sade: »Här är jag; du ropade ju på mig. Då förstod Eli att det var HERREN som ropade på ynglingen.

9 Därför sade Eli till Samuel: »Gå och lägg dig; och om han vidare ropar på dig, så säg: 'Tala, HERRE; din tjänare hör.» Och Samuel gick och lade sig på sin plats.

10 Då kom HERREN och ställde sig där och ropade såsom de förra gångerna: »Samuel! Samuel!» Samuel svarade: »Tala, din tjänare hör.»

11 Då sade HERREN till Samuel: »Se, jag skall i Israel göra något som kommer att genljuda i båda öronen på var och en som får höra det.

12 På den dagen skall jag låta komma över Eli allt vad jag har uttalat över hans hus, det första till det sista.

13 Ty jag har förkunnat för honom att jag skall vara domare över hans hus till evig tid, därför att han har syndat, i det han visste huru hans söner drogo förbannelse över sig och dock icke höll dem tillbaka.

14 Därför har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elis hus' missgärning skall icke någonsin kunna försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annat offergåva.»

15 Och Samuel låg kvar ända tills morgonen, då han öppnade dörrarna till HERRENS hus. Och Samuel fruktade för att omtala synen for Eli.

16 Men Eli ropade på Samuel och sade: »Samuel, min son! Denne svarade: »Här är jag.»

17 Han sade: »Vad var det han ta lade till dig? Dölj det icke för mig. Gud straffe dig nu och framgent, om du döljer for mig något enda ord av det han talade till dig.»

18 Då omtalade Samuel för honom alltsammans och dolde intet för honom. Och han sade: »Han är HERREN; han göre vad honom täckes.

19 Men Samuel växte upp, och HERREN var med honom och lät intet av allt vad han hade talat falla till jorden.

20 Och hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, förstod att Samuel var betrodd att vara HERRENS profet.

21 Och HERREN fortfor att låta se sig i Silo; ty HERREN uppenbarade sig för Samuel i Silo genom HERRENS ord.

22 Och Samuels ord kom till hela Israel.