1 In those days Hezekiah was sick and dying. Isaiah the prophet the son of Amoz came to him, and said to him, "Yahweh says, ‘Set your house in order; for you will die, and not live.’"

2 Then he turned his face to the wall, and prayed to Yahweh, saying, 3 "Remember now, Yahweh, I beg you, how I have walked before you in truth and with a perfect heart, and have done that which is good in your sight." And Hezekiah wept bitterly.

4 Before Isaiah had gone out into the middle part of the city, Yahweh’s word came to him, saying, 5 "Turn back, and tell Hezekiah the prince of my people, ‘Yahweh, the God of David your father, says, "I have heard your prayer. I have seen your tears. Behold, I will heal you. On the third day, you will go up to Yahweh’s house. 6 I will add to your days fifteen years. I will deliver you and this city out of the hand of the king of Assyria. I will defend this city for my own sake, and for my servant David’s sake."’"

7 Isaiah said, "Take a cake of figs."

They took and laid it on the boil, and he recovered.

8 Hezekiah said to Isaiah, "What will be the sign that Yahweh will heal me, and that I will go up to Yahweh’s house the third day?"

9 Isaiah said, "This will be the sign to you from Yahweh, that Yahweh will do the thing that he has spoken: should the shadow go forward ten steps, or go back ten steps?"

10 Hezekiah answered, "It is a light thing for the shadow to go forward ten steps. No, but let the shadow return backward ten steps."

11 Isaiah the prophet cried to Yahweh; and he brought the shadow ten steps backward, by which it had gone down on the sundial of Ahaz.

12 At that time Berodach Baladan the son of Baladan, king of Babylon, sent letters and a present to Hezekiah, for he had heard that Hezekiah had been sick. 13 Hezekiah listened to them, and showed them all the storehouse of his precious things—the silver, the gold, the spices, and the precious oil, and the house of his armor, and all that was found in his treasures. There was nothing in his house, or in all his dominion, that Hezekiah didn’t show them.

14 Then Isaiah the prophet came to king Hezekiah, and said to him, "What did these men say? From where did they come to you?"

Hezekiah said, "They have come from a far country, even from Babylon."

15 He said, "What have they seen in your house?"

Hezekiah answered, "They have seen all that is in my house. There is nothing among my treasures that I have not shown them."

16 Isaiah said to Hezekiah, "Hear Yahweh’s word. 17 ‘Behold, the days come that all that is in your house, and that which your fathers have laid up in store to this day, will be carried to Babylon. Nothing will be left,’ says Yahweh. 18 ‘They will take away some of your sons who will issue from you, whom you will father; and they will be eunuchs in the palace of the king of Babylon.’"

19 Then Hezekiah said to Isaiah, "Yahweh’s word which you have spoken is good." He said moreover, "Isn’t it so, if peace and truth will be in my days?"

20 Now the rest of the acts of Hezekiah, and all his might, and how he made the pool, and the conduit, and brought water into the city, aren’t they written in the book of the chronicles of the kings of Judah? 21 Hezekiah slept with his fathers, and Manasseh his son reigned in his place.

1 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: »Så säger HERREN: Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna.»

2 Då vände han sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN och sade:

3 »Ack HERRE, tänk dock på huru jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort vad gott är i dina ögon.» Och Hiskia grät bitterligen.

4 Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS ord till honom; han sade:

5 »Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag vill göra dig frisk; i övermorgon skall du få gå upp i HERRENS hus.

6 Och jag skall föröka din livstid med femton år; jag skall ock rädda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall beskärma denna stad, för min skull och för min tjänare Davids skull.

7 Och Jesaja sade: »Hämten hit en fikonkaka.» Då hämtade man en sådan och lade den på bulnaden. Och han tillfrisknade.

8 Och Hiskia sade till Jesaja: »Vad för ett tecken gives mig därpå att HERREN skall göra mig frisk, så att jag i övermorgon får gå upp i HERRENS hus?»

9 Jesaja svarade: »Detta skall för dig vara tecknet från HERREN därpå att HERREN skall göra vad han har lovat: skuggan har gått tio steg framåt; skall den nu gå tio steg tillbaka?»

10 Hiskia sade: »Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg framåt. Nej, låt skuggan gå tio steg tillbaka.»

11 Då ropade profeten Jesaja till HERREN, och han lät skuggan på Ahas' solvisare gå tillbaka de tio steg som den redan hade lagt till rygga.

12 Vid samma tid sände Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och skänker till Hiskia, ty han hade sport att Hiskia hade varit sjuk.

13 Och när Hiskia hade hört på dem, visade han dem hela sitt förrådshus, sitt silver och guld, sina välluktande kryddor och sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans ägo, som han icke visade dem.

14 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: »Vad hava dessa män sagt, och varifrån hava de kommit till dig?» Hiskia svarade: »De hava kommit ifrån fjärran land, ifrån Babel.»

15 Han sade vidare: »Vad hava de sett i ditt hus?» Hiskia svarade: »Allt som är i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem.»

16 Då sade Jesaja till Hiskia: »Hör HERRENS ord:

17 Se, dagar skola komma, då allt som finnes i ditt hus, och som dina fäder hava samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel; intet skall bliva kvar, säger HERREN.

18 Och söner till dig, de som skola utgå av dig, och som du skall föda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjänare i den babyloniske konungens palats.»

19 Hiskia sade till Jesaja: »Gott är det HERRENS ord som du har talat.» Och han sade ytterligare: »Ja, om nu blott frid och trygghet få råda i min tid.»

20 Vad nu mer är att säga om Hiskia och om alla hans bedrifter, och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars krönika.

21 Och Hiskia gick till vila hos sina fäder. Och hans son Manasse blev konung efter honom.