1 But I say that so long as the heir is a child, he is no different from a bondservant, though he is lord of all, 2 but is under guardians and stewards until the day appointed by the father. 3 So we also, when we were children, were held in bondage under the elemental principles of the world. 4 But when the fullness of the time came, God sent out his Son, born to a woman, born under the law, 5 that he might redeem those who were under the law, that we might receive the adoption as children. 6 And because you are children, God sent out the Spirit of his Son into your hearts, crying, "Abba, Father!" 7 So you are no longer a bondservant, but a son; and if a son, then an heir of God through Christ.

8 However at that time, not knowing God, you were in bondage to those who by nature are not gods. 9 But now that you have come to know God, or rather to be known by God, why do you turn back again to the weak and miserable elemental principles, to which you desire to be in bondage all over again? 10 You observe days, months, seasons, and years. 11 I am afraid for you, that I might have wasted my labor for you.

12 I beg you, brothers, become as I am, for I also have become as you are. You did me no wrong, 13 but you know that because of weakness in the flesh I preached the Good News to you the first time. 14 That which was a temptation to you in my flesh, you didn’t despise nor reject; but you received me as an angel of God, even as Christ Jesus.

15 What was the blessing you enjoyed? For I testify to you that, if possible, you would have plucked out your eyes and given them to me. 16 So then, have I become your enemy by telling you the truth? 17 They zealously seek you in no good way. No, they desire to alienate you, that you may seek them. 18 But it is always good to be zealous in a good cause, and not only when I am present with you.

19 My little children, of whom I am again in travail until Christ is formed in you— 20 but I could wish to be present with you now, and to change my tone, for I am perplexed about you.

21 Tell me, you that desire to be under the law, don’t you listen to the law? 22 For it is written that Abraham had two sons, one by the servant, and one by the free woman. 23 However, the son by the servant was born according to the flesh, but the son by the free woman was born through promise. 24 These things contain an allegory, for these are two covenants. One is from Mount Sinai, bearing children to bondage, which is Hagar. 25 For this Hagar is Mount Sinai in Arabia, and answers to the Jerusalem that exists now, for she is in bondage with her children. 26 But the Jerusalem that is above is free, which is the mother of us all. 27 For it is written,

"Rejoice, you barren who don’t bear.

Break out and shout, you who don’t travail.

For the desolate women have more children than her who has a husband."

28 Now we, brothers, as Isaac was, are children of promise. 29 But as then, he who was born according to the flesh persecuted him who was born according to the Spirit, so also it is now. 30 However, what does the Scripture say? "Throw out the servant and her son, for the son of the servant will not inherit with the son of the free woman." 31 So then, brothers, we are not children of a servant, but of the free woman.

1 Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;

2 ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.

3 Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».

4 Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,

5 för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

6 Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»

7 Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

8 Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.

9 Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?

10 I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --

11 Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.

12 Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.

13 I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.

14 Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.

15 När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.

16 Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!

17 Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.

18 Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,

19 I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.

20 Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.

21 Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?

22 Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.

23 Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.

24 Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.

25 Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.

26 Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.

27 Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.»

28 Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.

29 Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.

30 Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»

31 Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.