1 For every high priest, being taken from among men, is appointed for men in things pertaining to God, that he may offer both gifts and sacrifices for sins. 2 The high priest can deal gently with those who are ignorant and going astray, because he himself is also surrounded with weakness. 3 Because of this, he must offer sacrifices for sins for the people, as well as for himself. 4 Nobody takes this honor on himself, but he is called by God, just like Aaron was. 5 So also Christ didn’t glorify himself to be made a high priest, but it was he who said to him,

"You are my Son.

Today I have become your father."

6 As he says also in another place,

"You are a priest forever,

after the order of Melchizedek."

7 He, in the days of his flesh, having offered up prayers and petitions with strong crying and tears to him who was able to save him from death, and having been heard for his godly fear, 8 though he was a Son, yet learned obedience by the things which he suffered. 9 Having been made perfect, he became to all of those who obey him the author of eternal salvation, 10 named by God a high priest after the order of Melchizedek.

11 About him we have many words to say, and hard to interpret, seeing you have become dull of hearing. 12 For although by this time you should be teachers, you again need to have someone teach you the rudiments of the first principles of the revelations of God. You have come to need milk, and not solid food. 13 For everyone who lives on milk is not experienced in the word of righteousness, for he is a baby. 14 But solid food is for those who are full grown, who by reason of use have their senses exercised to discern good and evil.

1 Ty var och en som skall bliva överstepräst uttages bland människor och tillsättes för att till människors bästa göra tjänst inför Gud, genom att frambära gåvor och offer för synder.

2 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just därför att han själv är behäftad med svaghet

3 och, för denna sin svaghets skull, måste offra för sina egna synder likaväl som för folkets.

4 Och ingen tager sig själv denna värdighet, utan han måste, såsom Aron, kallas därtill av Gud.

5 Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»,

6 likasom han ock på ett annat ställe säger: »Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.»

7 Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

8 Så lärde han, fastän han var »Son», lydnad genom sitt lidande;

9 och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som äro honom lydiga, upphovet till evig frälsning

10 och hälsades av Gud såsom överstepräst »efter Melkisedeks sätt».

11 Härom hava vi mycket att säga, mycket som är svårt att göra tydligt i ord, eftersom I haven blivit så tröga till att höra.

12 Ty fastän det kunde vara på tiden att I själva voren lärare, behöves det snarare att man nu åter undervisar eder i de allra första grunderna av Guds ord; det har kommit därhän med eder, att I behöven mjölk i stället för stadig mat.

13 Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är ju ännu ett barn.

14 Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.