1 Let me sing for my well beloved a song of my beloved about his vineyard.

My beloved had a vineyard on a very fruitful hill.

2 He dug it up,

gathered out its stones,

planted it with the choicest vine,

built a tower in the middle of it,

and also cut out a wine press in it.

He looked for it to yield grapes,

but it yielded wild grapes.

3 "Now, inhabitants of Jerusalem and men of Judah,

please judge between me and my vineyard.

4 What could have been done more to my vineyard, that I have not done in it?

Why, when I looked for it to yield grapes, did it yield wild grapes?

5 Now I will tell you what I will do to my vineyard.

I will take away its hedge, and it will be eaten up.

I will break down its wall, and it will be trampled down.

6 I will lay it a wasteland.

It won’t be pruned or hoed,

but it will grow briers and thorns.

I will also command the clouds that they rain no rain on it."

7 For the vineyard of Yahweh of Armies is the house of Israel,

and the men of Judah his pleasant plant.

He looked for justice, but behold, oppression,

for righteousness, but behold, a cry of distress.

8 Woe to those who join house to house,

who lay field to field, until there is no room,

and you are made to dwell alone in the middle of the land!

9 In my ears, Yahweh of Armies says: "Surely many houses will be desolate,

even great and beautiful, unoccupied.

10 For ten acres of vineyard shall yield one bath,

and a homer of seed shall yield an ephah."

11 Woe to those who rise up early in the morning, that they may follow strong drink,

who stay late into the night, until wine inflames them!

12 The harp, lyre, tambourine, and flute, with wine, are at their feasts;

but they don’t respect the work of Yahweh,

neither have they considered the operation of his hands.

13 Therefore my people go into captivity for lack of knowledge.

Their honorable men are famished,

and their multitudes are parched with thirst.

14 Therefore Sheol has enlarged its desire,

and opened its mouth without measure;

and their glory, their multitude, their pomp, and he who rejoices among them, descend into it.

15 So man is brought low,

mankind is humbled,

and the eyes of the arrogant ones are humbled;

16 but Yahweh of Armies is exalted in justice,

and God the Holy One is sanctified in righteousness.

17 Then the lambs will graze as in their pasture,

and strangers will eat the ruins of the rich.

18 Woe to those who draw iniquity with cords of falsehood,

and wickedness as with cart rope,

19 who say, "Let him make haste, let him hasten his work, that we may see it;

let the counsel of the Holy One of Israel draw near and come,

that we may know it!"

20 Woe to those who call evil good, and good evil;

who put darkness for light,

and light for darkness;

who put bitter for sweet,

and sweet for bitter!

21 Woe to those who are wise in their own eyes,

and prudent in their own sight!

22 Woe to those who are mighty to drink wine,

and champions at mixing strong drink;

23 who acquit the guilty for a bribe,

but deny justice for the innocent!

24 Therefore as the tongue of fire devours the stubble,

and as the dry grass sinks down in the flame,

so their root shall be as rottenness,

and their blossom shall go up as dust,

because they have rejected the law of Yahweh of Armies,

and despised the word of the Holy One of Israel.

25 Therefore Yahweh’s anger burns against his people,

and he has stretched out his hand against them and has struck them.

The mountains tremble,

and their dead bodies are as refuse in the middle of the streets.

For all this, his anger is not turned away,

but his hand is still stretched out.

26 He will lift up a banner to the nations from far away,

and he will whistle for them from the end of the earth.

Behold, they will come speedily and swiftly.

27 No one shall be weary nor stumble among them;

no one shall slumber nor sleep,

neither shall the belt of their waist be untied,

nor the strap of their sandals be broken,

28 whose arrows are sharp,

and all their bows bent.

Their horses’ hoofs will be like flint,

and their wheels like a whirlwind.

29 Their roaring will be like a lioness.

They will roar like young lions.

Yes, they shall roar,

and seize their prey and carry it off,

and there will be no one to deliver.

30 They will roar against them in that day like the roaring of the sea.

If one looks to the land, behold, darkness and distress.

The light is darkened in its clouds.

1 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle.

2 Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.

3 Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård.

4 Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?

5 Så vill jag nu kungöra för eder vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.

6 Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den.

7 Ty HERREN Sebaots vingård, det är Israels hus; och Juda folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, då fann han lagbrott, och när han väntade rättfärdighet, fann han skriande orättfärdighet. --

8 Ve eder som läggen hus till hus och fogen åker till åker, intill dess att rum ej mer finnes och I ären de enda som bo i landet!

9 Från HERREN Sebaot ljuder det så i mina öron: Sannerligen, de många husen skola bliva öde; huru stora och sköna de än äro, skola de bliva tomma på invånare.

10 Ty en vingård på tio plogland skall giva allenast ett batmått, och en homers utsäde skall giva blott en efa.

11 Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin!

12 Harpor och psaltare, pukor och flöjter och vin hava de vid sina dryckeslag, men på HERRENS gärningar akta de icke, på hans händers verk se de icke.

13 Därför skall mitt folk oförtänkt föras bort i fångenskap; dess ädlingar skola lida hunger och dess larmande skaror försmäkta av törst.

14 Ja, därför spärrar dödsriket upp sitt gap, det öppnar sina käftar utan allt mått, och stadens yperste måste fara ditned, jämte dess larmande och sorlande skaror, envar som fröjdar sig därinne.

15 Så bliva människorna nedböjda och männen ödmjukade, ja, ödmjukade varda de högmodigas ögon.

16 Men HERREN Sebaot bliver hög genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.

17 Och lamm gå där i bet såsom på sin egen mark, och på de rikas ödetomter söka vandrande herdar sin föda.

18 Ve dem som draga fram missgärningsstraff med lögnens tåg och syndastraff såsom med vagnslinor,

19 dem som säga: »Må han hasta, må han skynda med sitt verk, så att vi få se det; må det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, så att vi förnimma det!»

20 Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker, dem som göra surt till sött, och sött till surt!

21 Ve dem som äro visa i sina egna ögon och hålla sig själva för kloka!

22 Ve dem som äro hjältar i att dricka vin och som äro tappra i att blanda starka drycker,

23 dem som giva den skyldige rätt för mutors skull, men beröva den oskyldige vad som är hans rätt!

24 Därför, såsom eldsflamman förtär strå, och såsom halm sjunker tillsammans i lågan, så skall deras rot förruttna, och deras löv skola flyga bort såsom stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord.

25 Därför har HERRENS vrede upptänts mot hans folk, och han uträcker sin hand emot det och slår det, så att bergen darra, och så att döda kroppar ligga såsom orenlighet på gatorna. Vid allt detta vänder hans vrede icke åter, hans hand är ännu uträckt.

26 Och han reser upp ett baner för hednafolken i fjärran, och lockar på dem att de skola komma från jordens ända; och se, snart och med hast komma de dit.

27 Ingen finnes bland dem, som är trött, ingen som är stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen sömn; på ingen lossnar bältet omkring hans länder, och för ingen brister en skorem sönder.

28 Deras pilar äro skarpa, och deras bågar äro alla spända; deras hästars hovar äro såsom av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden.

29 Deras skriande är såsom en lejoninnas; de skria såsom unga lejon, rytande gripa de sitt rov och bära bort det, och ingen finnes, som räddar.

30 Ett rytande över folket höres på den dagen, likt rytandet av ett hav; och skådar man ned på jorden, se, då är där mörker och nöd, och ljuset är förmörkat genom töcken.