1 The righteous perish,

and no one lays it to heart.

Merciful men are taken away,

and no one considers that the righteous is taken away from the evil.

2 He enters into peace.

They rest in their beds,

each one who walks in his uprightness.

3 "But draw near here, you sons of a sorceress,

you offspring of adulterers and prostitutes.

4 Whom do you mock?

Against whom do you make a wide mouth

and stick out your tongue?

Aren’t you children of disobedience

and offspring of falsehood,

5 you who inflame yourselves among the oaks,

under every green tree;

who kill the children in the valleys,

under the clefts of the rocks?

6 Among the smooth stones of the valley is your portion.

They, they are your lot.

You have even poured a drink offering to them.

You have offered an offering.

Shall I be appeased for these things?

7 On a high and lofty mountain you have set your bed.

You also went up there to offer sacrifice.

8 You have set up your memorial behind the doors and the posts,

for you have exposed yourself to someone besides me,

and have gone up.

You have enlarged your bed

and made you a covenant with them.

You loved what you saw on their bed.

9 You went to the king with oil,

increased your perfumes,

sent your ambassadors far off,

and degraded yourself even to Sheol.

10 You were wearied with the length of your ways;

yet you didn’t say, ‘It is in vain.’

You found a reviving of your strength;

therefore you weren’t faint.

11 "Whom have you dreaded and feared,

so that you lie,

and have not remembered me, nor laid it to your heart?

Haven’t I held my peace for a long time,

and you don’t fear me?

12 I will declare your righteousness;

and as for your works, they will not benefit you.

13 When you cry,

let those whom you have gathered deliver you,

but the wind will take them.

A breath will carry them all away,

but he who takes refuge in me will possess the land,

and will inherit my holy mountain."

14 He will say, "Build up, build up, prepare the way!

Remove the stumbling-block out of the way of my people."

15 For the high and lofty One who inhabits eternity,

whose name is Holy, says:

"I dwell in the high and holy place, with him also who is of a contrite and humble spirit,

to revive the spirit of the humble,

and to revive the heart of the contrite.

16 For I will not contend forever, neither will I always be angry;

for the spirit would faint before me,

and the souls whom I have made.

17 I was angry because of the iniquity of his covetousness and struck him.

I hid myself and was angry;

and he went on backsliding in the way of his heart.

18 I have seen his ways, and will heal him.

I will lead him also,

and restore comforts to him and to his mourners.

19 I create the fruit of the lips:

Peace, peace, to him who is far off and to him who is near,"

says Yahweh; "and I will heal them."

20 But the wicked are like the troubled sea;

for it can’t rest and its waters cast up mire and mud.

21 "There is no peace", says my God,

"for the wicked."

1 Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort

2 och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.

3 Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor.

4 Över vem gören I eder lustiga? Mot vem spärren I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda,

5 I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.

6 Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant?

7 På höga och stora berg redde du dig läger; också upp på sådana begav du dig för att offra slaktoffer.

8 Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt märke. Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger och beredde plats där. Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem vid första vink du såg.

9 Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket.

10 Om du än blev trött av din långa färd, sade du dock icke: »Förgäves!» Så länge du kunde röra din hand, mattades du icke.

11 För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?

12 Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk, de skola icke hjälpa dig.

13 När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fläkt föra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.

14 Ja, det skall heta: »Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg.»

15 Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige»: Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.

16 Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.

17 För hans girighetssynd förtörnades jag; jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold. Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.

18 Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.

19 Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar. Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära! säger HERREN; jag skall hela honom.

20 Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.

21 De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.