1 Yahweh said to me, "Go, and buy yourself a linen belt, and put it on your waist, and don’t put it in water."

2 So I bought a belt according to Yahweh’s word, and put it on my waist.

3 Yahweh’s word came to me the second time, saying, 4 "Take the belt that you have bought, which is on your waist, and arise, go to the Euphrates, and hide it there in a cleft of the rock."

5 So I went and hid it by the Euphrates, as Yahweh commanded me.

6 After many days, Yahweh said to me, "Arise, go to the Euphrates, and take the belt from there, which I commanded you to hide there."

7 Then I went to the Euphrates, and dug, and took the belt from the place where I had hidden it; and behold, the belt was ruined. It was profitable for nothing.

8 Then Yahweh’s word came to me, saying, 9 "Yahweh says, ‘In this way I will ruin the pride of Judah, and the great pride of Jerusalem. 10 This evil people, who refuse to hear my words, who walk in the stubbornness of their heart, and have gone after other gods to serve them and to worship them, will even be as this belt, which is profitable for nothing. 11 For as the belt clings to the waist of a man, so I have caused the whole house of Israel and the whole house of Judah to cling to me,’ says Yahweh; ‘that they may be to me for a people, for a name, for praise, and for glory; but they would not hear.’

12 "Therefore you shall speak to them this word: ‘Yahweh, the God of Israel says, "Every container should be filled with wine."’ They will tell you, ‘Do we not certainly know that every container should be filled with wine?’ 13 Then tell them, ‘Yahweh says, "Behold, I will fill all the inhabitants of this land, even the kings who sit on David’s throne, the priests, the prophets, and all the inhabitants of Jerusalem, with drunkenness. 14 I will dash them one against another, even the fathers and the sons together," says Yahweh: "I will not pity, spare, or have compassion, that I should not destroy them."’"

15 Hear, and give ear.

Don’t be proud,

for Yahweh has spoken.

16 Give glory to Yahweh your God,

before he causes darkness,

and before your feet stumble on the dark mountains,

and while you look for light,

he turns it into the shadow of death,

and makes it deep darkness.

17 But if you will not hear it,

my soul will weep in secret for your pride.

My eye will weep bitterly,

and run down with tears,

because Yahweh’s flock has been taken captive.

18 Say to the king and to the queen mother,

"Humble yourselves.

Sit down, for your crowns have come down,

even the crown of your glory.

19 The cities of the South are shut up,

and there is no one to open them.

Judah is carried away captive: all of them.

They are wholly carried away captive.

20 Lift up your eyes,

and see those who come from the north.

Where is the flock that was given to you,

your beautiful flock?

21 What will you say when he sets over you as head those whom you have yourself taught to be friends to you?

Won’t sorrows take hold of you, as of a woman in travail?

22 If you say in your heart,

"Why have these things come on me?"

Your skirts are uncovered because of the greatness of your iniquity,

and your heels suffer violence.

23 Can the Ethiopian change his skin,

or the leopard his spots?

Then may you also do good,

who are accustomed to do evil.

24 "Therefore I will scatter them

as the stubble that passes away

by the wind of the wilderness.

25 This is your lot,

the portion measured to you from me," says Yahweh,

"because you have forgotten me,

and trusted in falsehood."

26 Therefore I will also uncover your skirts on your face,

and your shame will appear.

27 I have seen your abominations, even your adulteries

and your neighing, the lewdness of your prostitution,

on the hills in the field.

Woe to you, Jerusalem!

You will not be made clean.

How long will it yet be?"

1 Så sade HERREN till mig: »Gå bort och köp dig en linnegördel, och sätt den omkring dina länder, men låt den icke komma i vatten.»

2 Och jag köpte en gördel, såsom HERREN hade befallt, och satte den omkring mina länder.

3 Då kom HERRENS ord till mig för andra gången; han sade:

4 »Tag gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dina länder, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i en stenklyfta.»

5 Och jag gick bort och gömde den vid Frat, såsom HERREN hade bjudit mig.

6 Sedan, en lång tid därefter, sade HERREN till mig: »Stå upp och gå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag bjöd dig gömma där.»

7 Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtade fram den från det ställe där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, så att den icke mer dugde till något.

8 Då kom HERRENS ord till mig; han sade:

9 Så säger HERREN: På samma sätt skall jag sända fördärv över Judas och Jerusalems stora högmod.

10 Detta onda folk, som icke vill höra mitt ord, utan vandrar i sitt hjärtas hårdhet och följer efter andra gudar och tjänar och tillbeder dem, det skall bliva såsom denna gördel vilken icke duger till något.

11 Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra.

12 Säg därför till dem detta ord: Så säger HERREN, Israels Gud: Alla vinkärl äro till för att fyllas med vin. Och när de då säga till dig: »Skulle vi icke veta att alla vinkärl äro till för att fyllas med vin?»,

13 så svara dem: Så säger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands alla inbyggare, konungarna som sitta på Davids tron, och prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare, så att de bliva druckna.

14 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger HERREN. Jag skall icke hava någon misskund, icke skona och icke förbarma mig, så att jag avstår från att fördärva dem.

15 Hören och lyssnen härtill, varen icke övermodiga; ty HERREN har talat.

16 Given HERREN, eder Gud, ära, förrän han låter mörkret komma, och förrän edra fötter snubbla på bergen, när det skymmer; ty det ljus I förbiden skall han byta i dödsskugga och göra till töcken.

17 Men om I icke hören härpå, så måste min själ i lönndom sörja över sådant övermod, och mitt öga måste bitterligen gråta och flyta i tårar, därför att HERRENS hjord då bliver bortförd i fångenskap.

18 Säg till konungen och konungamodern: Sätten eder lågt ned, ty den härlighetens krona som prydde edert huvud har fallit av eder.

19 Städerna i Sydlandet äro tillslutna, och ingen finnes, som öppnar dem; hela Juda är bortfört i fångenskap, ja, bortfört helt och hållet.

20 Lyften upp edra ögon och sen huru de komma norrifrån. Var är nu hjorden som var dig given, den hjord som var din ära?

21 Vad vill du säga, när han sätter till herrar över dig män som du själv har lärt att komma till dig såsom älskare? Skulle du då icke gripas av vånda såsom en kvinna i barnsnöd?

22 Men om du säger i ditt hjärta: »Varför har det gått mig så?», så vet: for din stora missgärnings skull blev ditt mantelsläp upplyft och dina fötter nesligt blottade.

23 Kan väl en etiopier förvandla sin hud eller en panter sina fläckar? Då skullen också I kunna göra något gott, I som ären så övade i ondska.

24 Välan, jag vill förskingra dem såsom strå som far bort för öknens vind.

25 Detta skall vara din lott och din beskärda del från mig, säger HERREN, därför att du har förgätit mig och förlitat dig på lögn.

26 Därför skall jag ock draga upp ditt mantelsläp över ditt ansikte, så att man får se din skam.

27 Din otukt, ditt vrenskande, ditt skändliga otuktsväsen -- på höjderna, på fältet har jag sett dina styggelser. Ve dig, Jerusalem! Du kommer icke att bliva ren -- på huru lång tid ännu?