1 Then Yahweh said to me, "Though Moses and Samuel stood before me, yet my mind would not turn toward this people. Cast them out of my sight, and let them go out! 2 It will happen when they ask you, ‘Where shall we go out?’ then you shall tell them, ‘Yahweh says:

"Such as are for death, to death;

such as are for the sword, to the sword;

such as are for the famine, to the famine;

and such as are for captivity, to captivity."’

3 "I will appoint over them four kinds," says Yahweh: "the sword to kill, the dogs to tear, the birds of the sky, and the animals of the earth, to devour and to destroy. 4 I will cause them to be tossed back and forth among all the kingdoms of the earth, because of Manasseh, the son of Hezekiah, king of Judah, for that which he did in Jerusalem.

5 For who will have pity on you, Jerusalem?

Who will mourn you?

Who will come to ask of your welfare?

6 You have rejected me," says Yahweh.

"You have gone backward.

Therefore I have stretched out my hand against you

and destroyed you.

I am weary of showing compassion.

7 I have winnowed them with a fan in the gates of the land.

I have bereaved them of children.

I have destroyed my people.

They didn’t return from their ways.

8 Their widows are increased more than the sand of the seas.

I have brought on them against the mother of the young men a destroyer at noonday.

I have caused anguish and terrors to fall on her suddenly.

9 She who has borne seven languishes.

She has given up the spirit.

Her sun has gone down while it was yet day.

She has been disappointed and confounded.

I will deliver their residue to the sword before their enemies," says Yahweh.

10 Woe is me, my mother, that you have borne me, a man of strife,

and a man of contention to the whole earth!

I have not lent, neither have men lent to me;

yet every one of them curses me.

11 Yahweh said,

"Most certainly I will strengthen you for good.

Most certainly I will cause the enemy to make supplication to you in the time of evil

and in the time of affliction.

12 Can one break iron,

even iron from the north, and bronze?

13 I will give your substance and your treasures for a plunder without price,

and that for all your sins,

even in all your borders.

14 I will make them to pass with your enemies into a land which you don’t know;

for a fire is kindled in my anger,

which will burn on you."

15 Yahweh, you know.

Remember me, visit me,

and avenge me of my persecutors.

You are patient, so don’t take me away.

Know that for your sake I have suffered reproach.

16 Your words were found,

and I ate them.

Your words were to me a joy and the rejoicing of my heart,

for I am called by your name, Yahweh, God of Armies.

17 I didn’t sit in the assembly of those who make merry and rejoice.

I sat alone because of your hand,

for you have filled me with indignation.

18 Why is my pain perpetual,

and my wound incurable,

which refuses to be healed?

Will you indeed be to me as a deceitful brook,

like waters that fail?

19 Therefore Yahweh says,

"If you return, then I will bring you again,

that you may stand before me;

and if you take out the precious from the vile,

you will be as my mouth.

They will return to you,

but you will not return to them.

20 I will make you to this people a fortified bronze wall.

They will fight against you,

but they will not prevail against you;

for I am with you to save you

and to deliver you," says Yahweh.

21 "I will deliver you out of the hand of the wicked,

and I will redeem you out of the hand of the terrible."

1 Men HERREN sade till mig; Om än Mose och Samuel trädde inför mig, så skulle min själ dock icke vända sig till detta folk. Driv dem bort ifrån mitt ansikte och låt dem gå.

2 Och om de fråga dig: »Vart skola vi gå?», så skall du svara dem: Så säger HERREN: I pestens våld den som hör pesten till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till, i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till.

3 Fyra slags hemsökelser skall jag låta komma över dem, säger HERREN: svärdet, som skall dräpa dem, hundarna, som skola släpa bort dem, himmelens fåglar och vilddjuren på marken, som skola äta upp och fördärva dem.

4 Och jag skall göra dem till en varnagel för alla riken på jorden, till straff för det som Manasse, Hiskias son, Juda konung, har gjort i Jerusalem.

5 Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem, och vem kan ömka dig, och vem kan vilja komma för att fråga om det står väl till med dig?

6 Du själv försköt mig, säger HERREN; du gick din väg bort. Därför uträckte jag mot dig min hand och fördärvade dig; jag hade tröttnat att förbarma mig.

7 Ja, jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde föräldrarna barnlösa, jag förgjorde mitt folk, då de ej ville vända om från sina vägar.

8 Deras änkor blevo genom mig talrikare än sanden i havet; över mödrarna till deras unga lät jag förhärjare komma mitt på ljusa dagen; plötsligt lät jag ångest och förskräckelse falla över dem.

9 Om en moder än hade sju söner, måste hon dock giva upp andan i sorg; hennes sol gick ned, medan det ännu var dag, hon måste bliva till skam och blygd. Och vad som är kvar av dem skall jag giva till pris åt deras fienders svärd, säger HERREN

10 »Ve mig, min moder, att du har fött mig, mig som är till kiv och träta för hela landet! Jag har icke drivit ocker, ej heller har någon behövt ockra på mig; likväl förbanna de mig alla.»

11 Men HERREN svarade: »Sannerligen, jag skall styrka dig och låta det gå dig väl. Sannerligen, jag skall så göra, att dina fiender komma och bönfalla inför dig i olyckans och nödens tid.

12 Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?» --

13 Ditt gods och dina skatter skall jag lämna till plundring, och det utan betalning, till straff för allt vad du har syndat i hela ditt land.

14 Och jag skall låta dina fiender föra dig in i ett land som du icke känner. Ty min vredes eld är upptänd; mot eder skall det brinna.

15 HERRE, du vet det. Tänk på mig och låt dig vårda om mig, och skaffa mig hämnd på mina förföljare; tag mig icke bort, du som är långmodig. Betänk huru jag bär smälek för din skull

16 När jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo för mig mitt hjärtas fröjd och glädje; ty jag är uppkallad efter ditt namn, HERRE, härskarornas Gud.

17 Jag har icke suttit i gycklares samkväm och förlustat mig där; för din hands skull har jag måst sitta ensam, ty du har uppfyllt mig med förgrymmelse.

18 Varför skall jag då plågas så oavlåtligt, och varför är mitt sår så ohelbart? Det vill ju icke läkas. Ja, du bliver för mig såsom en försinande bäck, så som ett vatten som ingen kan lita på.

19 Därför säger HERREN så: Om du vänder åter, så vill jag låta dig komma åter och bliva min tjänare. Och om du frambär ädel metall utan slagg, så skall du få tjäna mig såsom mun. Dessa skola då vända åter till dig, men du skall icke vända åter till dem.

20 Och jag skall göra dig inför detta folk till en fast kopparmur, så att de icke skola bliva dig övermäktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag är med dig och vill frälsa dig och vill hjälpa dig, säger HERREN.

21 Jag skall hjälpa dig ut ur de ondas våld och skall förlossa dig ur våldsverkarnas hand.